En olycka kommer sällan ensam. Våren 2015 fick Mats Hugosson en propp i vänsterögat, i mars förra året lossnade näthinnan på samma öga. Nedsättningen förvärrades och synen försvann nästan helt. Under hösten började trycket att öka också i högerögat.
Han gick på täta kontroller hos ögonläkare i Västervik. De var bekymrade.
– Det fanns ett samband med pressen och stressen i mitt arbete. Om jag fortsatte var risken att synen skulle skadas också på mitt högeröga. Till slut sa läkarna att jag var tvungen att lugna ner mig.
Mats Hugossons privata situation spelade också in. I november 2014 gick hans svärson bort, vilket lämnade dottern Malin ensam med ett litet barn. Den två-åriga flickan hade dessutom ett allvarligt hjärtfel och gick igenom en svår operation strax före jul 2015. Livet kändes skört.
– Vad skulle hända om jag struntade i läkarna och det gick åt pipsvängen med mitt öga? Då skulle jag inte vara ett stöd för familjen, utan ett problem. Den risken vågade jag inte ta.
Till slut fanns inget att välja på. Mats Hugosson beslöt sig för att lämna uppdraget som vice ordförande i kommunstyrelsen och därmed heltidsjobbet som kommunpolitiker. Han stannar som ledamot i fullmäktige, vilket kräver betydligt mindre arbete.
Efter läkarkontrollen ringde han hem till sin fru och berättade.
– Bara så du vet, så kommer jag att sluta, sade jag. Anna-Lena tyckte att jag gjorde rätt, helt och hållet. Vi brukar ha samsyn när det gäller viktiga saker, kanske är det därför vi varit gifta så länge.
– Det var faktiskt ett lätt beslut, även om det var jobbigt att ta. Men ska man ha det här jobbet måste man kunna gå för fullt.
Arbetsrummet i ett hörn i kommunhuset är inte världens mest personliga. Ett par tavlor på väggarna, men annars bara dator, skrivbord och en liten sittgrupp. Inga fotografier på barnen, teckningar från barnbarnen eller souvenirer. En plats för arbete, ingenting annat.
Det politiska intresset väcktes sent, i slutet av 90-talet, när han arbetade på Gamlebygymnasiets lantbruksutbildning. Skolan var nedläggningshotad och personalen engagerade sig för att rädda sin arbetsplats, Mats Hugosson mer än de flesta. Han läste på, kollade siffror och ringde politiker, både direkt ansvariga och sådana som kunde påverka indirekt.
– Jag har alltid varit noggrann och mån om att ta reda på fakta. Jag lade ner både kvällar och helger, och fick fram att underlaget inte stämde. Siffrorna och andra uppgifter var helt enkelt inte korrekta.
Till slut drogs nedläggningsförslaget tillbaka, delvis beroende på Mats Hugossons idoga arbete. Då hade han dels upptäckt att det gick att påverka samhället, dels fått en positiv bild av Centerpartiet som lyssnat på argumenten och ändrat sig. Tidigare hade han sympatiserat med Centern, och ”för dansernas skull” varit med i ungdomsförbundet, men det var först nu, knappt 40 år gammal, som han gick med i partiet.
Som nybliven medlem sögs han snabbt in i partiarbetet och steg i graderna. Flera gånger var det rena tillfälligheter att han fick nya uppdrag sedan någon partikamrat fått förhinder. Efter att ha varit andre vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden 1999–2002 blev han 2003 ordförande i samma nämnd och året därpå även vice ordförande i kommunstyrelsen.
2010 lämnade han heltidspolitiken sedan Centern gjort ett dåligt val, men stannade i kommunstyrelsen. Samarbetet inom den borgerliga fempartikoalitionen sprack med en knall 2012. Kommunens ekonomi var i fritt fall och partierna kunde inte komma överens om skatten skulle höjas.
Till slut gjorde Moderaterna upp – med Socialdemokraterna.
– Jag förstår det, Harald hade inget val i det läget. Koalitionen var ju splittrad. Däremot var jag besviken på både honom och Tomas (Kronståhl) för att de inte var beredda att diskutera alternativ med oss i de andra partierna. Sviterna efter några av de besluten lider kommunen fortfarande av.
Efter valet 2014 svängde makten igen. Då tog Socialdemokraterna över – tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet.
– Vi låg lågt och avvaktade vad som skulle hända mellan sossarna och Moderaterna. Sen kom sossarna till oss och frågade vad vi ville. Vi framhöll våra viktigaste punkter: att hela kommunen ska leva, näringslivsfrågorna och fokus på kärnverksamheten. Det visade sig att vi hade en gemensam syn på mycket.
Trots att Hugosson och Centerpartiet bytte sida 2014 är det inga hard feelings mellan honom och Harald Hjalmarsson. Denne hade ju gjort ungefär samma sak 2012.
– Jag har haft ett bra och intressant samarbete med Harald. Ibland kan jag bli lite frustrerad för att han gör politik av saker där vi egentligen är överens. Men det kan finnas orsaker som jag inte känner till, kanske internt i partiet. Och det är inte konstigt att vara osams ibland, det är jag med min fru också.
Jämför Hjalmarsson med Kronståhl. Du har delat makten med båda.
– På många sätt liknar de varandra, men Tomas är mer spontan och har humör. Han visar i alla fall sina känslor på ett annat sätt. Men jag har haft lätt att samarbeta med båda.
Det i särklass svåraste beslutet under åren som heltidspolitiker var nedläggningen av landsbygdsskolor 2010. Mats Hugosson var fortfarande ordförande i barn- och utbildningsnämnden och gjorde som han alltid brukar göra: läste på, funderade och skaffade underlag.
Han var emot omfattningen av nedläggningarna och menade att fakta talade för att behålla fler skolor. I värsta fall skulle det bli så att besparingarna på landsbygden blev ökade kostnader inne i stan när elever flyttade dit och skolor byggdes ut där.
– Jag kan inte lägga handen på bibeln och hävda att det blev så, men vissa saker tyder på det. Jag led av att mina argument inte fungerade.
Vad är du mest nöjd med?Här nämner Mats Hugosson tre saker.
– Jag är jätteglad över familjecentralen i Gamleby. Jag och en idog tjänsteman på landstinget arbetade hårt för att den skulle bli av. Jag är otroligt nöjd med att kommunen satsar på servicepunkter hos lanthandlarna och väldigt nöjd med att vi rustat upp förskolor och äldreboenden.
Mats Hugosson lämnar inte politiken direkt, utan trappar ner successivt under våren. Framtiden på längre sikt är oklar. Genom åren har han fått många jobberbjudanden, men frågan är vad han klarar med sin dåliga syn. Pension vid 57 är i alla fall för tidigt.
– Jag knuffar beslutet framför mig. Framtiden är en oskriven bok, spännande. Vad var det Ole sa till Stig-Helmer i Sällskapsresan? Livet är fullt av möjligheter.
Skratt.