Häcken ger skydd
Det är höst och trädgården förbereder sig för vinterns vila. Men än hinner man göra mycket - som att äntligen få häcken i jorden.
Avenbok är suverän att forma. Bladen också mycket vackra och de sitter kvar nästan hela vintern och får en "kaffe-med-mjölk"-färg.
Foto:
En klar fördel med häck är att man slipper tänka på flagande målarfärg - plank eller staket som är dåligt underhållna blir ingen glad av. Men en häck måste väl klippas? Nej, inte alls, alla häcksorter kan växa fritt. Det är en smaksak vad man vill ha. Några sorter, som exempelvis syren, passar bäst att vara friväxande och bara ansas då och då, annars klipper man bort blomningen. Friväxande häckar blir dock yvigare och bör planteras en bit in på tomten om de växer mot en gångväg.
När det gäller valet av sort finns det många saker att ta hänsyn till. De lövfällande bjuder på fina möjligheter att följa årstidernas skiftningar med lövsprickning, blomning, bär, höstfärger och till sist bladfällning när det bara grenverket framhävs. Viktigt är att tänka på att häcken också knyter an till omgivningen - till grannens trädgård, den angränsande skogen, de öppna fälten, sjön, gatan.
Kanske finns det en tradition med en viss typ av häck i området? Granhäckar var förr en gammal tradition. I dem stortrivs fåglarna men en nackdel är att granplantor är dels svåra att få tag på, dels växer gran mycket långsamt.
Innan du väljer häck så tala också med grannen. Är ni överens och ska dela på kostnaden? Då kan häcken planteras i tomtgränsen. Annars får man plantera häcken så långt in på sin egen tomt att den som fullvuxen inte kommer att växa in på granntomten. Rådjur, älg och harar bör man också ta hänsyn till. De brukar rata häggmispel, måbär, sibirisk ärtbuske, syren och ölandstok.
Så jobbar vi med nyheter