Det får nog räknas som det största musikarrangemanget i Västerviks historia. Eller ja, den enskilda konsert som nog dragit mest folk, får vi anta.
Uppgifterna går isär, men över 15 000 personer verkar stämma.15 036 är den officiella publiksiffran enligt vissa, 15 057 enligt andra men då har man inte räknat med alla som fick gå gratis eller jobbade på plats, och det ska ha varit många.
Mycket folk var det i alla fall, publikrekord på Gränsö, med råge.
Trångt kan också konstateras, särskilt i trafiken. Köerna ut till "ön" var långa men i alla fall till konserten verkar det ha flutit på ganska bra. Värre blev det vid hemgången...
Per Johansson var då, liksom nu, Slottsherre på Gränsö Slott. Han vill minnas att det var många fler än 15 000 där, han räknar med dem som inte behövde lösa biljett.
Och han minns den här kvällen och tiden innan.
– Det är ju bra att det kommer så mycket folk, det är ju det man vill. Men samtidigt fanns det lite frågetecken, särskilt det här med in- och utpassagen. Att få in så många personer på ett området är inte helt enkelt, Gränsö var ju en tillfällig arena.
Men lyckades, det gjorde man, 1 timme och 45 minuter tog det, alla var inne en kvart innan det sparkade igång på allvar. Sen skulle man bara få ut alla.
– Vi fick öppna upp och sprida ut det så väl som det gick, det var inte helt enkelt, men det gick.
Var det bara logistik och stress för dig, eller kunde du tänka på annat?
– Nej, men det var ju också fantastiskt. Jag minns att jag kunde ta mig ut på slottstaket genom en lucka, och där ifrån kunde jag se ner på hela publikhavet, det var häftigt.
Om Per njöt så var det värre var det för hans far som börjat att anlägga trädgården bakom slottet. Att människor skulle komma och trampa ner var han inte glad över. Han hade slitit dag och natt med trädgården.
– Han hade just gjort klart en plantering och den stod han vid och vaktade, så ingen skulle förstöra den. Men det gick ju inte att rädda och jag minns att han var arg och ledsen. Han gillade aldrig Gyllene Tider efter det!
VT var på Gränsö dagarna innan när scenen och annat skulle byggas, och under konserten. Biljettförsäljningen hade gått bra, uppenbarligen, och förväntan låg i luften. En artikel blev det dagen efter, gissningsvis hann man inte med mer på grund av snäva trycktider.
Dagen efter fick man följa upp med större reportage istället, flera bilder och längre text än från kvällen innan. Och så snack med polisen. Det hade gått lugnt till, berättade inre befälet i Kalmar. "Endast två fyllon från Gyllene Tider-konserten på Gränsö togs om hand av polisen under tisdagskvällen och natten mot onsdagen" kunde man läsa i VT.
Däremot, som väntat, smått kaotiskt när alla skulle hem. Men även det verkade de församlade ta med ro, enligt den uppföljande artikeln.
Någon som mest "passade på" att gå på konserten var Bjerker Andersson från Mjölby. Hans fru är från kommunen, och de hälsade på svärfar och svärmor. Svärfar visar sig för övrigt vara Tor Wiklund, mångårig fotograf på VT.
– Vi passade på då när vi var och hälsade på. Jag minns inte så mycket, förutom att det var fint väder och väldigt mycket folk. Det var lite svårt att ta sig hem, men om vi tog cykel eller bil, det kommer jag inte ihåg.