Gula faran genom ljuva livet
I Norrköping upplever spårvagnen en ny guldålder. Kommunen har för första gången på nästan 40 år beställt nya spårvagnar och det finns planer på att bygga ut spårvagnsnätet under kommande år.
Entusiast. "Jag tror att spårvagnen är så populär för att den är trygg, den går där den alltid gått. Dessutom har den mycket större kapacitet än en buss", säger Willy Forsström.
Foto:
Norrköpingsbor är så stolta över sina gula spårvagnar att det blivit en av stadens viktigaste symboler.
Men det är inte nostalgi som gör att spårvagnstrafiken både överlevt och blomstrar.
- Nej, det är att spårvagn är en effektiv metod för kollektivtrafik. En modern spårvagn kan ta 210 passagerare, medan en ny ledbuss bara kan ta cirka 100, säger Willy Forsström.
Han arbetar för Connex, som driver kollektivtrafiken i Norrköping. Men han är också en av eldsjälarna bakom Norrköpings spårvagnsmuseum, inhyst i en källarlokal under stadens spårvagnshallar. Här har man samlat föremål från spårvagnens drygt hundraåriga historia i staden. I en hall ovanför lokalerna står de vagnar som museet förfogar över. Museet är dock bara öppet för grupper som förhandsbokar.
Spårvagn är inte bara bra på att ta stora mängder passagerare, det är också ett ekonomiskt fordon - inte minst när oljepriserna är höga. Men problemet är investeringskostnaderna. Det är dyrt att lägga nya spår och det är dyrt att köpa ny spårvagnar.
Väg- och transportinstitutet i Linköping har nyligen gjort en utredning som visar att en utbyggnad av spårvagnstrafiken i Norrköping skulle vara en bra ekonomisk investering. Men eftersom kostnaderna är så höga finns ändå en osäkerhet om utbyggnaden verkligen kommer att bli av.
Likaså är vagnkostnaden hög. De fem helt nya vagnar som Norrköping beställt kostar tillsammans cirka 120 miljoner kronor.
- Å andra sidan rullar en spårvagn väldigt länge. En ny buss är slutkörd efter några år, medan spårvagnarna kan rulla i både 30 och 40 år.
Det, om något, finns det historiska bevis på i Norrköping.
Den första spårvagnen började rulla här 1904. I början av seklet fanns det spårvagn i 13 svenska städer. Förutom Norrköping var det Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Karlskrona, Jönköping, Ulricehamn, Lidingö, Uppsala, Gävle, Sundsvall och Kiruna.
I dag är det bara Norrköping och Göteborg som har kvar sina spårvagnar. I Stockholm rullar museispårvagnar och de nya snabbspårvagnarna, i Lidingö finns Lidingöbanan som också är en slags spårvagn. Men både i Malmö och Helsingborg finns planer på att ta upp trafiken igen.
Flera av spårvägarna försvann 1967, i samband med omläggningen från vänster- till högertrafik. Kostnaderna för att bygga om de befintliga vagnarna blev för hög och att köpa in nya ansågs inte vara ett alternativ. I några av städerna blev också befolkningsunderlaget för litet. Stockholm hade beslutat att avveckla spårvagnen redan på 30-talet, men andra världskriget kom emellan.
- Men i Norrköping hade man varit klok nog att först bygga dubbelspår redan på 20-talet och sedan se till att spårvagnen växte med staden. Det gjorde spårvagnen fortsatte att vara ett effektivt trafikslag för kollektivtrafik.
Det var först under 60-talets miljonprojektsatsningar som spårvagnen inte fick vara med längre. I Norrköping byggdes tre stora bostadsområden i ytterkanten av staden som alla fick busslinjer i stället.
Men när en liknande bostadssatsning gjorde under slutet av 70-talet och början av 80-talet lät man spårvagnen följa med.
Detta trots att det fanns ett kommunalt beslut från 1956 om inte bygga ut den spårbundna trafiken mer.
- Det beslutet rev man inte upp förrän 1984, så märkligt nog byggde man ut trafiken mot sina egna beslut, säger Willy Forsström.
I dag finns det två spårvagnslinjer i staden, 2:an och 3:an. 3:an är i princip hela stadens stamlinje. Men vad hände med 1:an?
- Det var den första ringlinjen som gick genom staden, men den lades ner 1958.
Det märkliga är att det mesta av dagens spårvagnsnät ligger på samma ställe där det en gång lades. Några små ändringar har gjorts, en liten del av nätet finns inte kvar längre. Men precis som själva spårvagnarna har alltså nätet lång livslängd.
20 av de 24 spårvagnar som i dag trafikerar linjenätet är byggda 1967 och tio av dem går under namnet M67K. M står för modell, 67 för årtalet 1967 och K för Kockums, där vagnarna byggdes om. Tio köptes begagnade från tyska Duisburg 1994. De övriga fyra vagnarna heter M98, men namnet är något missvisande. De byggdes i själva verket redan i början av 90-talet, köptes in begagnade av staden och byggdes om 1998. De modernaste vagnarna är alltså 15 år gamla.
- En 15 år gammal buss finns inte ens kvar. Den är skrotad eller går i trafik i Ryssland, säger Willy Forsström.
Undra på att han gillar spårvagnar.
Så jobbar vi med nyheter