Dennis Blomberg lärde sig att spela gitarr i mellanstadiet och en dag frågade hans kompis Tom om de skulle starta band. Först hette de Tant grön, sedan bytte de namn till Definitivt. Namnet Grön kaviar var det Dennis storebror som kom på.
– Vi ville spela musik. Att det blev punk kom naturligt, säger Dennis.
Dennis säger att punken och människor som berättar vad som är snett i samhället alltid har behövts. För honom och för bandet har varje text haft en mening, och viljan har varit att få någon att lyssna.
– Det kändes rätt redan 1996, då var jag tolv år.
Grön kaviar började få spelningar, och en del var tack vare fritidsgården i Överum. Om de skulle iväg, till exempel på en bordshockeyturnering i Örebro, gjorde de sitt bästa för att fixa en spelning åt bandet i samma stad. Just den spelningen i Örebro hade en publik på ungefär fem personer, berättar Dennis.
– Vi tog de tillfällen som kom. På något lustigt sätt växte vi naturligt.
Bandet började få lite kontakter. Medborgarskolan frågade om de ville vara förband åt punkbandet Coca Carola i Skänninge och en annan gång blev de bjudna till Finnspång som förband åt Rövsvett och Hjalle och Heavys band Mimikry.
– Vi har aldrig varit stora, men folk har känt till oss. Sedan undrade folk var vi tog vägen.
Ja, vart tog ni vägen?
– 2005 var det jävligt svårt att få ihop allting. Jag vet inte, vi föll isär.
Dennis berättar att det nog fanns en gemensam känsla – även om den inte var uttalad – av att en spelning 2005 skulle bli den sista. Bandet lades på hyllan och där låg det i åtta år.
Dennis berättar att saknade Grön Kaviar under flera år. Själv höll han på med andra musikprojekt under tiden, bland annat black metal och andra punkgrupper. När Vallonen i Överum hörde av sig förra året och frågade om inte bandet ville återförenas för en spelning på Vallonrocks tioårsjubileum i april 2014 så blev de sugna. Så de började skriva låtar och spela ihop igen. I november hade de en spelning på restaurang Sahara i Västervik och i lördags spelade de på Bryggaren på en rockkväll som arrangerades av Sensus.
– Det var väl inget stort publikhav direkt, men det gick bra. De som var där gick inte där ifrån.
Ungefär hälften av låtarna som spelas nu är låtar från förr i tiden, och åsikterna har inte förändrats speciellt mycket under åren. Punkare är man hela livet enligt Dennis, även om det fysiska uttrycket inte är lika tydligt längre.
– 2007 hade jag 37 centimeter tuppkam. Nu har jag axellångt hår och jag klär mig inte som jag gjorde då.
För honom går punken och politiken hand i hand.
– Det är de rika gubbarna som bestämmer. Ska det vara så svårt att skapa ett rättvist samhälle?
– Det är så mycket hets, man måste vara smal och man duger inte om man inte är vältränad. Jonas har skrivit en ny låt om just det.
Dennis och Tom Johansson är de enda som varit med från början. 1999 gick Jonas Daag med i bandet och i dag är de fyra medlemmar sedan Patrik Johansson gick med.
– Det var kul när Putte hoppade på. Det var svårt att fylla ljudet med bara en gitarr.
De har aldrig släppt skivor på något bolag, men de har själva spelat in tre skivor under åren. Den första skivan spelades in 1998 i Gunnebo och hette kort och gott ”Grön kaviar”.
– Det var jävligt bra ljud på den, säger Dennis.
De andra skivorna, ”Med saken i egna händer” och ”Vart är vi på väg?” gjordes 2001 och 2002. Skivorna har folk fått eller köpt billig på spelningar.
Vad tror ni om framtiden?
– Vi kör på och så får vi se var det bär. Om folk vill så fortsätter vi. Punk behövs alltid.