Att gravstenar tas bort och skrotas har skett på många håll på senare år, och upprör många.
- De stenar som tas bort är enbart sådana där det inte längre finns någon anhörig som har gravrätt. De flesta har återlämnats för många år sedan, förklarar Göran Svensson.
Han är arbetsledare på gamla kyrkogården i Västervik.
– Kyrkogården är inte ett museum där alla gravar kan stå kvar för all framtid, vi behöver kunna ge plats för nya gravar. Då kan vi ta gamla gravar i anspråk.
Att gravstenar tas bort beror framför allt på bristande säkerhet, efter flera allvarliga olyckor. På vissa kyrkogårdar har man valt att ställa de gamla gravstenarna mot kyrkogårdsmuren men Göran Svensson säger att detta inte är tillräckligt säkert för att uppfylla gällande krav.
Alla gravar som tas bort dokumenteras i både ord och bild. Så har skett sedan 1980-talet även om inte allt har digitaliserats. Information om samtliga gravar finns sökbart på nätet.
Men en sorts museum ska det ändå bli. Av de omkring 150 gravstenar som nu tas bort från sina gravar på gamla kyrkogården kommer ett antal att ställas i mitten av kvarter nummer 1, tillgängliga för alla.
– Av de närmare 500 gravar som har återlämnats till församlingen kommer vi att behålla merparten intakta, berättar han. Det är gravar för människor som är kulturhistoriskt intressanta, eller där gravstenen är ett fint hantverk. Vi behåller också gravar från speciella händelser.
Ett exempel på detta är från 1899 då fem barn omkom på Gamlebyviken.