Grävlingsfilmare med genuint naturintresse
I flera hundra timmar har Robert Fermergård suttit och väntat på grävlingar.
Robert Fermergård har lagt ner flera hundra timmar på att dokumentera grävlingar. Foto: ANDERS LILJEGREN
Foto:
Den 22 september får vi se resultatet på SVT:s Mitt i naturen. Det är andra gången Fermergårds film visas i naturprogrammet.
I vanliga fall jobbar Robert Fermergård på Västerviks sjukhus som oralkirurg. Det är ett stressig och inrutat jobb som tar på krafterna.
Hans stora hobby är en rejäl kontrast till arbetet. I skogen kan han sitta timme ut och timme in, vänta, filosofera och stressa av. Det är här han hämtar energi och får tid till eftertanke.
Samtidigt är han ständigt på hugget. När grävlingarna kommer fram ur grytet trycker han på kamerans playknapp.
Robert har alltid haft ett stort naturintresse. Han har fotograferat mycket genom åren. Det var först när super VHS kom 1988 som han fick upp intresset för film. Naturfilm.
-Familjen, fru och två döttrar, klagar ofta på att jag inte filmar dem.
Det var 1999 som Robert hittade det unika grävlinggrytet, bara en knappkilometer från bostaden i Mommehål.
-Det är nämligen mycket ovanligt med grävlinggryt på ljusa ställen, säger Robert Fermergård.
Vi följermed bort till platsen där grävlingarna bor.
- Många tycker att man är knäpp som håller på med det här, säger han när vi börjar närma oss ekbacken.
Ekkullen ligger vid sjön Hjorten.
- Här upphör tiden. Här får jag allt, säger han lyrisktoch entusiastiskt.
Stenen han suttit vid är ungefär tio meter från grävlinggrytet.
Flera djupa gropar i marken är det enda som avslöjar att det bor grävlingar här. Robert lugnar mig och fotograf Liljegren:
-De är jätterädda för oss så det finns ingen risk att de kommer fram, lovar han.
Han intygar också att det där med att man ska stoppa knäckebröd i stövlarna för att undvika att bli biten endast är en skröna.
-Här nere, flera meter ner i marken, har de en inredd sovkammare, fortsätter Robert och pekar ner i ett stort hål.
Ett av Roberts unika filmklipp visar hur grävlingarna samlar in torra löv och bäddar.
Solen letar sig in mellan ekarna och fåglarna kvittrar. Det är vackert. Men för att sitta här i flera hundra timmar krävs ett genuint naturintresse. Annars skulle det definitivt bli långtråkigt.
-Ju mer man är ute, desto mer ramlar man på, säger Robert entusiastiskt.
Sedan filmen blev klar har han lämnat grävlingarna bakom sig. Nu är det istället hjortar, som hägrar i Robert Fermergårds liv ett tag framöver. Och så småningom uppnår han säkerligen sina drömmars mål -Älgtjurar och grizzlybjörnar i Alaska.
Så jobbar vi med nyheter