Det knakar i skogen, träden faller ett efter ett, jag bländas av ett starkt sken mellan träden. Det känns som en science fictionfilm där jag förväntar mig att ett flygande tefat, som i färd med att skövla jordens naturresurser, ska dyka upp.
Jag har tagit vägen genom samhället, förbi bryggeriet, till höger in på en smal grusväg och gärdsgårdar på båda sidor tills skogen tar vid. Bara några minuter efter att jag har kommit in ibland träden så ligger det stora högar med timmer längs vägkanterna på den lilla grusvägen. Det luktar timmer.
Det är ett par minusgrader och det har börjat skymma. Långt in i skogen syns en massa strålkastare. När man kommer närmare ser man att det påminner mer om en enorm maskin med kedjor på sidorna som är en kombination av larvfötter och hjul och en jättearm som fångar och sågar av träden.
Ett träd tar åttio år att växa och tjugo sekunder att avverka berättar Magnus Thörnwall under tiden som han går till en av sina skogsmaskiner, som just nu befinner sig utanför Vimmerby. Maskinerna som även kallas skördare fäller, kvistar av och sågar upp trädet i lika långa stockar på cirka 20 sekunder innan de går vidare till nästa.
Thörnwalls entreprenad får i dag tacka nej till jobb på grund av att det är svårt att hitta kvalificerat folk. En "skogshuggare" måste ha en väldigt bred bas av yrkeskunskaper med allt ifrån att kunna köra skogsmaskin, mata in GPS-data i datorerna till att kunna svetsa eller byta hydraulslangar ifall något går sönder. Sedan ska de vara lojala och ansvarstagande.
- Det bästa är ofta en bondpojk som vuxit upp på gården och som vet vad det innebär, berättar Magnus.
Jag får åka med Petter Fredriksson som styr skördaren utanför Vimmerby och på frågan om varför han jobbar i skogen svarade han att han alltid varit intresserad av skogen och maskinerna.
- Släkten jobbar inom skogen och det föll sig naturligt.
Under arbetspassen är han ensam och han fördriver tiden med att lyssna på mycket radio, ljudböcker och han pratar väldigt mycket i telefon. Skogmaskinen är varm och det går skumpigt fram igenom skogen. Under tiden vi pratar hugger Petter ner ett 40-tal träd.
- Normalt klarar maskinen 60-100 träd i timmen, beroende på vilken typ av skog det är, säger han.
Skogen är i dag Sveriges största exportnäring med 128 miljarder i exportvärde. Längst ner i den hierarkin hittar vi skogsavverkarna. De kämpar i dag med att få lönsamhet i sin bransch och ser att det finns ett antal oseriösa aktörer på marknaden.
- Det är branschen själv som måste sanera detta genom certifieringar och att kunder ställer högre krav på avverkarna, säger Magnus Thörnwall.
Företaget såg för några år sedan över sin verksamhet och kom då fram till att det inte var tillräckligt lönsamt att behålla dåvarande kunder. Det ledde till att företaget kunde expandera med nya kunder.
- Problemet är att alla inte tänker på samma vis, för att få jobb finns det i dag aktörer på marknaden som inte följer fackliga avtal, inte har en krisplan eller som gör förluster för att de inte har koll på sin verksamhet. Ser man ingen förbättring ska man inte fortsätta. Men jag ser ständigt förbättringar och jag tror på skogen, avslutar Magnus Thörnwall.
När jag äntligen hittar tillbaka till min bil efter att ha gått ett par hundra meter åt fel håll, rakt in i skogen, är det becksvart. Jag upptäcker att min ena handske har ramlat ur min ficka någon gång under kvällen, mina stövlar är fulla av snö och jag fryser. Man ser knappt handen framför sig men ufot i backspegeln fortsätter precis som innan, med att avverka skog.