Här börjar Gotlandskablen vid Händelöp.
Den var världens allra första kommersiella likströmsförbindelse. En milstolpe och ett avgörande genombrott inom eltekniken.
1954 förbands Gotland elektriskt med fastlandet mellan Västervik och Ygne på Gotland. Det var samma år som Radiotjänst började försökssända television i Sverige
Gotlandsprojektet var ett avancerat samarbete mellan statliga Vattenfall och privata företaget Asea (nu Hitachi).
Det handlade om ett nytt sätt att överföra elektricitet över långa avstånd med endast minimala el-förluster. Då var det en ny och oprövad överföringsteknik som senare kom att få en avgörande roll för hållbara elnät runt om i världen.
Projektet gav arbetstillfällen i Västervik och vid Örserumstationen och det väckte stort intresse när sjökabeln sänktes i Grimsviken vid Hornslandet och därefter löpte vidare ut i Östersjön. Men sedan dess är det inte många i Västervik som känner till länken under ytan.
Varför hamnade kabeln här?
– Det var närmast över här och platsen för stationen är väl skyddad, det är gott om plats, säger Sören Axelsson, Vattenfalls stationschef i Västervik.
I den första kabeln gick plusledningen, medan minusen gick ner i havet. Från början var det 100 kilovolt i kabeln och 1970 kom den att uppgraderas genom den så kallade tyristortekniken, då höjdes spänningen till 150 kilovolt.
– Då, 1954, användes en teknik där man i en jonventil kokade kvicksilver i ett isolerat kärl. Uppfinnaren och innovatören till den tekniken hette Karl-Uno Lamm, och anställdes på ASEA, berättar Axelsson om den banbrytande metoden.
För att kunna föra minusströmmen vidare byggdes bassänger på Västra Eknö där elektroder hängde ned i vattnet, som i sin tur hade kontakt via Östersjöns vatten med bassänger/elektroder på Gotland.
Med högspänd likström kan man överföra stora effekter över extrema avstånd, världen över.
Sven Lovén arbetade med mätningar vid Gotlandskabeln.
I början fanns det ett "läckage" under vattnet och det sas att fenomenet krypström hade stor påverkan på båtarna i närheten. De närboende drabbades av den elektriska "strömmingen", genom att metall frättes sönder. Nitar i skroven lossnade, propellrar och motorer skadades.
– Det där ska du ta med en nypa salt. En del trodde det, men det blev aldrig bevisat. Jag var med och mätte, men vi lyckades aldrig få det belagt. Folk långt från Västervik trodde att de skulle få ersättning för skador. Det där är nog en skröna, säger Sven Lovén som jobbade som montör på den tiden.
Han berättar däremot att minusströmmen frätte på Telias blymantlade telekablar så de fick bytas till plastkablar.
Gotland 1 användes tills den togs ur drift 1986. Då ersattes av efterföljande Gotland 2 och Gotland 3 (1983 och 1987).
– Det var spännande att jobba när det kom nytt och det blev olika teknikskiften, tycker Sven Lovén.
Numera körs tvåan och trean parallellt och ger Gotland en stabil strömförsörjning. Tre faser kommer in till som blir plus och minus för att skickas iväg i två separata kablar från Örserumsstationen.
Vattenfalls Sören Axelsson, är chef för Örserumstationen i Västervik som förser Gotland med el.
2018 gjordes en stor uppdatering av kontrollanläggningen och klarar numera bättre att vända effekten från Gotland per automatik, eftersom det finns väldigt mycket vindkraft på ön, och med minimerade elförluster på vägen.
–I början efter uppgraderingen uppträder ju alltid ”barnsjukdomar”, men som trimmas in med tiden, och nu går anläggningen väldigt bra och stabilt, tycker Sören Axelsson.
För fem år sedan tilldelades Gotlandslänken utmärkelsen IEEE Milestone, för avgörande tekniska framsteg i elektricitetens historia. Priset kan liknas med elektricitetens Nobelpris. Det var första gången Sverige tilldelades den utmärkelsen. Tidigare har bland annat transistorn och CD-spelaren belönats.
Laboratorietekniker Olsson framför de två ventilgrupperna vid Västerviksstationen på 50-talet.
Under Östersjöns yta spelar Gotlandskabeln fortfarande en viktig roll. Betydelsen av att kunna transportera el över långa sträckor har blivit alltmer aktuell inför framtiden då alla vill kunna ladda sina fordon samtidigt.
Genom den växande vindkraften har Gotlandskabeln från Västervik fått en ny boom. När det blåser bra, till exempel ute till havs, är tekniken ypperlig för att överföra mycket el. Det finns en växtande efterfrågan på tekniken som kan integrera förnybara energikällor och koppla ihop elnät som minskar koldioxidutsläppen med miljontals ton varje år.
För att Sverige ska nå sitt klimatmål 2045 kräver utvecklingen förutsätter ökad tillgång till klimatneutral elenergi och förstärkning av elnäten till och på Gotland.
Från Örserumsstationen i Västervik går elen vidare till ön.
Här kommer luftledningen från Örserum till Gotlandskabeln i Händelöp.
Ingenjör Forssell kontrollerar en ventilspänning i Västervik.
Stationsmästare Beglund vid manöverbordet i Västervik. En historisk bild för den första effektöverföringen 7 mars 1954.
Telefonväxling mellan strömriktarstationerna. Stationsmästare Berglund, ingenjör Forssell och maskinist Schärberg.