I korthet handlar det om att föra samman människor som vill hjälpa och människor som vill ha hjälp. Administrationen sker via Facebook-sidan Julhjälpen i Västervik med omnejd.

– Julen är speciell och en viktig högtid för många. Man vill fira med gemenskap, god mat och julklappar. Men för en del familjer sätter ekonomin stopp för firandet. Kanske står man utan arbete. Kanske är man sjuk. Det finns mycket som kan hända och som kan göra det svårt, eller till och med omöjligt, att få till julfirandet för familjen, säger Emelie Engberg. 

Hon och sambon Mattias blev överväldigade över hur många som faktiskt ville hjälpa när de drog igång Julhjälpen förra året.

Då satt de för övrigt själva vid köksbordet hemma i Kilmare när julen närmade sig och slog in alla klappar som människor skänkt, och som skulle levereras till familjerna dan före dopparedan. I år har föreningen Ladies Circle erbjudit sig att hjälpa till med den biten. 

Både privatpersoner och företag har redan börjat lämna bidrag i form av pengar, presentkort, kläder och julklappar, berättar Emelie.

I fjol fick nio familjer i kommunen hjälp med mat och klappar tack vare Julhjälpen. 

– Av dem har två hört av sig för att berätta att de inte för egen del behöver någon hjälp i år men att de däremot gärna vill hjälpa någon annan familj med julfirandet denna gång, berättar Emelie.

– Det är ju väldigt fint, jag blir lite rörd faktiskt, säger Mattias som inför startskottet förra året inte direkt trodde på något större gensvar.

– Jag trodde ärligt talat inte att särskilt många "julhjälpare" skulle nappa men jag blev motbevisad, erkänner han.

I skrivande stund har Julhjälpen i Västervik med omnejd 557 medlemmar.

Ansökan om hjälp sker genom ett personligt meddelande som tas emot av administratören, det vill säga Emelie.

Sedan publiceras familjernas önskningar anonymt i flödet så att de som vill hjälpa ser vad som efterfrågas men inte av vem.

– Det är ju ofta svårt för oss människor att be om hjälp. Känslor av skam och stolthet kommer i vägen. Men de som kontaktar oss är faktiskt många gånger väldigt öppna med vad det är som de kämpar med och vilken hjälp de önskar och behöver, vilket är jättebra. Vi måste våga be varandra om hjälp!, säger Emelie Engberg.