Nu står den på land, nere vid Pampas Marina i Västervik, redo att bottenmålas. Behovet av bottenmålning är orsaken till att Lif är här istället för till havs.
– Vi märkte att den drog för mycket bränsle, berättar Inger Lönnqvist, som äger båten tillsammans med Per-Olov Lönnqvist.
De har ägt båten sedan 1986. Innan dess användes den av sjöräddningssällskapet och hette då Hjalmar Branting.
– Vi fick inte ha kvar namnet, eftersom det var starkt förknippat med sjöräddningssällskapet.
Till stora delar befinner sig båten i sitt ursprungliga skick. Ett tydligt spår från sjöräddningssällskapets tid hänger utmed sidan. Det är en livräddningsboj, märkt med sjöräddningssällskapets namn.
– Det är inget man vill räddas med nu, men det är ett roligt minne, säger Per-Olov och håller upp den slitna bojen i luften.
Inger och Per-Olov brukar köra båten i sex knop. Vilket bara är ett par knop långsammare än den gick när sjöräddningssällskapet var ute på uppdrag.
– Nu är det 40, 50 knop som gäller för sjöräddningssällskapet, säger Per-Olov.
Inger och Per-Olov vill gärna att båtens historia, med år av sjöräddning, ska märkas. De brukar ställa ut en skylt som talar om var i Sverige båten använts och under vilka år. Överst står det 1944 och Grönhögen, Öland. Sedan kommer Fågelsundet, Gävle, där båten befann sig under åren 1950-1952. Stocka är nästa plats, under åren 1952-1954. Sedan Kållandsö, Vänern, mellan 1954 och 1977. Därefter kommer Kristinehamn, brandkåren, fram till 1986 då Inger och Per-Olov kommer in i bilden och den därmed övergick i privat ägo. Att båten inte längre skulle tillhöra sjöräddningssällskapet berodde på åldersskäl.
Men på sätt och vis är den fortfarande en del av sjöräddningssällskapet, eftersom Inger, Per-Olov och Lif är hedersmedlemmar.