Gamlebyviken har en egen strömmingsvariant

Den mängd sill/strömming som finns i Östersjön har minskat markant, och undersökningar har visat att den också blivit mindre och magrare. Men det är också en anpassningsbar fisk och prover som tagits från Gamlebyviken visar att strömmingen här tål ett varmare klimat.

I Gamlebyiken finns strömming som har större tolerans för varmare vatten. Det visar forskaren Leif Andersson, som har undersökt genvarianter hos strömming och sill i både Atlanten och Östersjön.

I Gamlebyiken finns strömming som har större tolerans för varmare vatten. Det visar forskaren Leif Andersson, som har undersökt genvarianter hos strömming och sill i både Atlanten och Östersjön.

Foto: Ilkka Ranta

Västervik2021-02-21 14:00

Det var 1979 som forskaren Leif Andersson tog prover på sill och strömming från både Atlanten och Östersjön. I samband med detta fick han tips om att det skulle finnas en population i Gamlebyviken som skilde sig från de övriga och prover togs här också.

Men med dåtidens teknik, där han jämförde proteiner, hittades inga skillnader. Men tack vara genteknikens utveckling har han kunnat ta upp forskningen igen och gjort dna-studier på sina gamla prover. De visade mycket riktigt att strömmingen har en egen genvariant.

Det finns nämligen en sydligare genvariant, som trivs bättre i lite varmare vatten, och det var den Leif Andersson hittade i Gamlebyviken.

– Om det är en liten vik så kanske den blir varmare under våren och då kan den sydliga varianten gynnas, förklarar han.

Under sin forskning har han upptäckt att det finns en mängd variationer hos sill och strömming som är kopplad till vattnets temperatur vid leken, alltså när de parar sig, och han har konstaterat att arten är bra på att anpassa sig till nya förhållanden.

Eftersom det verkar som att strömming och sill är väldigt anpassningsbar; kan vi hoppas på att den överlever även om Östersjön blir allt varmare?

– Ja, jag tror att strömmingen har en betydande potential att anpassa sig till en förändrad temperatur. Vi har identifierat en rad genvarianter som gör att sillen kan leka i Irländska sjön till exempel. Det som kanske är största risken är att en förändrad temperatur får stor effekt på planktonproduktion eller andra faktorer som är avgörande för strömmingspopulationerna, säger Leif Andersson.

Magnus Appelberg är en annan forskare som specialiserat sig på sill/strömming.

– Jag tror att strömmingen överlever, men det beror också på hur salthalt och syrgasförhållanden utvecklar sig beroende på klimatförändringarna. Och tyvärr hänger allt detta ihop, säger han.

I sin forskning har han tittat på hur strömmingen mår i dag och i vilken utsträckning den ökar eller minskar.

– Vi kan se att den totala lekbiomassan, alltså den mängd strömming som kan ge upphov till nya småströmmingar, har halverats sedan 70-talet.

Dessutom skedde en drastisk nedgång i storlek som planade ut under 90-talet. Fiskarna blev både mindre och magrare.

Den enda räddningen tror Magnus Appelberg är reglering av fisket, som trålförbud, fredade områden och skydd av strömmingens lekområden.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!