I undersökningen fångades och märktes över tre tusen vuxna gäddor i fyra bäckar som mynnar i Östersjön.
Återvandringsandelen följande år var i genomsnitt 36 procent, en stark drift att återvända till födelseplatsen.
Gäddorna hittar hem igen till bäcken där de föddes.
Merparten av fiskarna stannade för lek i de nedre delarna av bäckarna medan en del av fiskarna vandrade långt. Vissa gäddor som vandrade långt ett år, gjorde även det kommande år. Denna drift att söka sig till specifika bäckar visar att gäddor i dessa system (och i Östersjön) består av enskilda skyddsvärda populationer.
Tillsammans med en forskargrupp byggde eller rekonstruerade Olof Engstedt tre våtmarker i anslutning till kustmynnande bäckar. Den våtmark som var mest produktiv var när vatten fick svämma över en gräsmark.
Redan första året efter restaureringen ökade yngelproduktionen från cirka tretusen till över hundratusen. Gäddor med sötvattensursprung är alltså vanliga i Östersjön och Olofs Engstedts studie visar att "gäddfabriker" är det bästa sättet att bevara och förbättra beståndet.