Det är alltså musslorna som ska rena vattnet. De tar upp en massa kväve och fosfor, de ämnen som orsakar övergödning.
De två marinbiologerna är Martin Karlsson och Martin Reutgard, som 2015 startade Ecopelag. Sedan dess har de genomfört försök med att odla musslor på olika platser längs ostkusten, från Stockholm och ner till Blekinge.
Tack vare Pär Svärdson, och flera andra finansiärer, däribland tidigare fiskfabrikens ägare Scandic pelagic, ska de nu skala upp och försöka få fram ett arbetssätt som de hoppas ska göra musselodling på östkusten ekonomiskt lönsam. Men det är en bit kvar.
– För oss handlar det om att skapa en friskare miljö och en hållbar framtid för hela Östersjön, säger Reutgard.
– 2015 började vi söka pengar för olika musselodlingsprojekt och började testa i Stockholm 2016, med miniodlingar utspridda i skärgården.
Västervik har tidigare drivit ett musselodlingsprojekt utanför Hasselö, just för att musslor tar upp mycket näring ur vattnet. Problemet med att få det att gå runt ekonomiskt är att man sedan måste göra någonting med själva musslorna.
De är i dagsläget inte godkända som människoföda, men de hoppas komma dit också. Just nu är planen att tillverka hund- och kattfoder av köttet. Det finns också flera idéer om hur skalen kan användas och Ecopelag hoppas kunna samarbeta med andra aktörer för att ta fram skalbaserade produkter.
– Det vore till exempel en fin jordförbättringsprodukt, säger Susanna Minnhagen
Även hon marinbiolog, och den som jobbar på plats i Västervik med verksamheten.
En stor utmaning är att konkurrera med produkter som redan finns på marknaden.
– Produkter som helt eller delvis innehåller ohållbara och miljömässigt tveksamma råvaror som ofta importeras från andra länder, säger Reutgard.
Just nu är det full aktivitet i den före detta fiskfabriken i Västervik. Produktionslinan för musslor är snart färdig och till sommaren hoppas Ecopelag på att kunna dra igång en testproduktion.
Den stora odlingen är snart på plats utanför Hasselö. Den kommer vara helt nedsänkt, så ovan ytan kommer man endast att kunna se att den finns där med hjälp av sjömärken på platsen.
– Här har vi haft stor hjälp av Västerviks kommun och Hasselö fiskevårdsförening, som upplåter vattnet till oss, säger Reutgard.