– Jag var i Västervik en kort sväng i juni, och då var det ingen brist på mygg i alla fall. Problemet är ju att det inte finns några mätningar, så det är svårt att jämföra från ett år till ett annat, säger Anders Lindström, som forskar om mygg vid Statens Veterinärmedicinska anstalt.
Nej, några myggfällor som inventerar beståndet finns det inte, istället är det människors egna upplevelser som berättar om det är ett ”myggår”, eller inte.
– Här i Uppsala har jag upplevt det själv, och det är många, från olika delar av landet, som klagar i sociala medier över att det är mycket mygg. Det är rimligt att tro att Västervik är drabbat på samma sätt som övriga syd- och mellansverige, säger Lindström.
Att vi upplever så mycket mygg just i år beror på att myggen har haft bra förutsättningar, med ett fuktigt vårväder och en varm försommar.
– Myggen som flyger i maj – juni kallas snösmältningsmygg, deras ägg måste frysa över vintern för att kläckas nästa vår, när snön smälter. De finns det mycket av vid Dalaälvens smältvatten, förklarar Lindström.
Snösmältningsmyggen kläcks alltså en gång per år. Vårsvämmyggan, en annan av Sveriges 52 stickmyggsarter, gynnas också av vattensamlingar. De är aggressiva, dagaktiva, och de kan komma i flera generationer per år.
Men vid havet och kusten är vi väl ändå fredade från myggorna, eller?
Nej, riktigt så enkelt är det inte. Det finns två sorters kustmyggor, och sommaren 2020 skedde ett utbrott av dessa från Blekinge upp till Bråviken utanför Norrköping.
– Kustmygg gillar bräckt vatten, så de finns längs kusterna. För att de ska trivas räcker det att vattnet stiger och blir kvar i pölar. De har samma problematiska beteende som vårsvämmyggan: de flyger på en rätt direkt och biter aggressivt, så man tycker att de är ganska jobbiga att umgås med längre stunder, säger Lindström.
Befinner man sig på klipporna i Västerviks skärgård kan man känna sig relativt säker från myggbett, trots allt.
– Kustmyggen vill helst ha betade strandängar och vassiga vikar, inte klippor, säger Lindström.
Och i hoppfullhetens tecken konstaterar Lindström att det värsta kan vara över.
– De vårsvämmyggor som kläcktes i slutet på juni har levt färdigt nu, och nu beror det på vädret. Kommer det mycket regn, som föranleder nya vattensamlingar, kan man få nya generationer, säger han.