Fredrik och föregångslandet

Det ska erkännas att mina förväntningar var tämligen lågt ställda, inte minst efter att på torsdagsmorgonen läst i Dagens Nyheter att Tage Erlander skulle lyftas fram i statsministerns tal. Det gjordes också, men reflektionen över svensk politik efter andra världskriget var inte särskilt ögonbrynshöjande. Kanske för en socialdemokrat, men inte för mig. När socialdemokrater ofta lyfter fram olikheterna mellan Sverige och andra länder, påpekar statsministern istället att Sverige inte varit så värst annorlunda i jämförelse med andra utvecklade länder.Arbetslinjen, valuta för de skattepengar som finansierar vår välfärd och ett pragmatiskt förhållningssätt till verkligheten - lyssnande och inkännande, så kan talet karaktäriseras. Men framförallt och kanske viktigast; ett övergripande frihetsbudskap gick som en blå tråd genom statsministerns tal till stämmoombuden och den samlade pressen. Devisen - Föregångslandet Sverige, lanserades. Lyssnandet är centralt i utformningen av den moderata politiken. Det handlar om att visa att man intresserar sig för de enskilda människornas vardag. Det är viktigt att politiker lyssnar på människor och sin samtid. Politiker pratar allt för mycket och lyssnar allt för lite, åtminstone är det väljarnas inställning. Det är ingen som är intresserad av att ha politiker som ständigt och enbart påtalar att det var bättre förr. I detta har moderatledningen helt rätt.Samtidigt måste kompassen vara tydligt inställd. Allt för mycket viftande med ett blött finger i luften, gör att politikern tappar sin ideolog. Att ställa in sig hos väljare och att inte ha en ideologisk ledstjärna, det straffar sig också. Risken är då överhängande att kallas ryggradslös. Det händer någon gång då och då, tack och lov inte särskilt ofta, att nymoderata toppar ger känslan av en svårt definierbar ryggrad. Det är en svår balansgång. Men jag tror Reinfeldt är inne på rätt spår. Talets frihetsbudskap ingav känslan av hopp och tillit till människor.Moderatledarens vision tar också utgångspunkt i att han vill att partiet ska bli framtidens statsbärande regeringsparti. Målsättningen är helt riktigt satt. Risken är att konsekvensen av detta blir att budskapet måste slipas i kanterna för att inte vara allt för vasst så det stöter bort väljare. "Vi tror inte på revolutionen som arbetsmetod. Metodisk, forskningsunderbyggd samhällsutveckling. Kontinuerligt omprövad mot en föränderlig verklighet. Det är bästa sättet att grunda genomtänkt samhällsförändring. När det blir fel är vi beredda att ompröva". Orden är statsministerns och när han i talet lade an denna ton var den tydligt inriktad på partiets nyliberala falang. Som sagt, det är en svår balansgång.När statsministern mötte pressen efter sitt tal pressades han på flera punkter, däribland kring de av en hel del moderater önskade förändringarna i LAS. Moderatledningen är trist nog allt för rädd för att möta fackliga protester genom att driva en mer frihetlig linje i arbetsmarknadspolitiken. Om detta blir det strid på stämman.När statsministern uppmanas jämföra sin politik med Socialdemokraternas blev svaret att han inte riktigt vet vad som är deras politik. Man skulle kunna kalla det ett osynliggörande. Men man skulle också, vilket jag tycker att man bör göra, se det som en helt rätt väg att gå - att låta Socialdemokraterna själva tala om var de står. Det är också en strategi som går på tvärs med Socialdemokraternas, som gärna tillskriver Moderaterna åsikter eller ambitioner som partiet inte har. Sammanfattningsvis. Det övergripande frihetsanslaget i statsministerns tal tilltalade mig, som under lång tid efterlyst visioner. Självklart kan enskildheter i visionen diskuteras och kritiseras. Det bådar gott inför ytterligare frihetsfokus under diskussionerna i helgen.

Fredrik och föregångslandet

Statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt öppningstalade vid partiets stämma i Västerås igår. Mer visionärt än väntat, är Ola Mårtenssons reflektion i kolumnen nedan.