Det började med en skilsmässa. Den blev sårig. Konfliktnivån mellan Fredrik och hans exfru var hög.
Utan att gå in på detaljer och utan att ta den ena eller den andra partens parti så går det att konstatera att de haft svårt att få vardagen med gemensam vårdnad att fungera.
Vi träffar Fredrik i hans hem i Västerviks kommun. Han berättar om hur han och hans exfru haft olika syn på hur barnen ska uppfostras. Delad vårdnad innebär att de behöver samarbeta och informera varandra för att barnens vardag ska fungera.
Det gnisslar. Fredrik upplever att exfrun fattar beslut som gör att hans umgänge med barnen blir alltmer begränsat, och att barnen börjar vändas mot honom. De tar hjälp av kommunens familjerätt som medlare, men det fungerar ändå inte.
Exfrun har säkert en annan version än Fredrik. Vi har varit i kontakt med henne men hon har avböjt att medverka.
Till slut tar Fredrik det till domstol, och i maj kom tingsrätten med sin dom: Fredrik får ensam vårdnad om de två yngsta barnen.
I domen sades att det är tydligt att båda föräldrarna "älskar sina barn och vill deras bästa", men i domen räknas också upp exempel på hur kommunikationen och samarbetsförmågan brustit mellan föräldrarna. Rätten skriver att det finns risk för att de problemen kommer att öka när de två yngsta barnen blir äldre, och att problemen kommer att påverka barnen skadligt.
Tingsrätten ville nå fram till en lösning där barnen får umgås med båda föräldrarna, och där kontakterna mellan föräldrarna blir så få som möjligt. Svaret blev att en förälder får ensam vårdnad, men att barnen ges umgängsrätt med den andra föräldern.
Tingsrätten lägger ansvar på båda föräldrarna för att konflikten blivit så djup, men kommer också fram till att chansen är störst för att det ska fungera om det är Fredrik som får vårdnaden.
I dag, snart tre månader senare, är läget det att Fredrik bara fått vårdnaden om ett av barnen. Det andra barnet bor kvar hos sin mamma.
– Kort efter att domen kom så bröts alla kontakter med barnet. Mamman säger att det är för att barnet är rädd för mig, säger Fredrik.
Han säger att han inte kan tro att det är sant, och berättar om vad han och barnet gjorde den sista helgen tillsammans. Han upplevde att de hade roligt tillsammans och att barnet var inställt på att snart komma tillbaka.
Nu är Fredrik rädd för att mamman utnyttjar sitt inflytande för att vända barnet mot honom.
Han har vänt sig till kommunen och påtalat att domen inte har verkställts. Han förutsatte att myndigheterna skulle vara måna om att en avkunnad dom ska efterlevas.
Så här långt är han besviken på responsen:
– Det jag fått höra är att det finns ingen akut fara för barnet. Det är inte en förälder som är våldsam, kriminell eller missbrukar.
Han har även gjort en polisanmälan, men där kommer en utredning att ta tid. Under tiden tror han att läget kan förvärras, att barnet kan vändas mot honom och fara illa.
Vi vänder oss till Västerviks kommun. Det råder sekretess i ärendet. Istället frågar vi vad kommunen har för möjligheter att agera i de fall där det finns en dom i en vårdnadstvist, och där man får signaler om att domen inte efterlevs.
– Vi kan inte gå in med tvingande åtgärder. Det vi kan göra är att ge stöd och råd, säger Martin Ek, enhetschef.
Han säger att i första hand har föräldrarna ett ansvar att se till att domen efterlevs. Om det inte sker finns två vägar:
- Om en part tycker att den andre inte följer domen kan hen vända sig till tingsrätten för att få verkställighet av domen. Det kan betyda att en medlare utses och att man får till stånd en överlämning. Det kan bli kommunen som ges en medlarroll. Domstolen kan även fatta beslut om vite om domen inte följs, eller att man tar polisen till hjälp för att få tillbaka barnet.
- Vid allvarliga fall, till exempel om ett barn förts bort, kan det bli fråga om polisanmälan för egenmäktigt förfarande.
Advokaten Ingemar Jeanlo som företrätt Fredrik tror att de sociala myndigheterna och polisen behöver lösa situationen tillsammans.
– Det här är svåra ärenden som kräver både fingertoppskänsla och vilja från de inblandade myndigheterna.
Han säger att man både gjort en polisanmälan och begärt en domsverkställighet för att barnet ska komma tillbaka.
Fredrik var när vi intervjuade honom kritisk till Västerviks kommuns hantering. Håller Ingemar Jeanlo med om kritiken? Han funderar en kort stund innan han säger:
– Det är ju min klient själv som fört diskussionerna med socialförvaltningen och bett personalen där om hjälp med att få tillbaka sonen. Jag vet inte exakt vad som sagts och vad som gjorts från soc sida så jag har därför svårt att ha bestämda synpunkter i den delen. Det jag kan vara kritisk till är att socialförvaltningen höll fast vid delad vårdnad i sin utredning, trots att det fanns uppgifter som gjorde att man kunde befara att barnen skulle vändas mot sin pappa. Det är ju just det som mamman nu gjort med barnet.
Inför den här publiceringen så har vi en sista kontakt med Fredrik. Då har det börjat röra på sig. Den polisanmälan mot exfrun som gjorts har lagts ner, däremot har tingsrätten hört av sig angående hans ansökan. Han vill inte att vi berättar några detaljer, men det pågår uppenbarligen ett aktivt arbete med hans ansökan.
Fotnot: Namnet Fredrik är fingerat.