Revyns nestor Arne Meijer är inte nervös. Han är van och den här gången är han producent. Det är den 31:a revyn som nu ska få premiär.
– Men jag lovar dig, det finns inte en skådespelare på den där scenen som inte önskar att det funnits ett svart hål mitt på scenen att sjunka ner i sekunderna innan ridån går upp. Men sen, när det är igång, då är allt det där borta. Då är det bara där och då.
Premiären utgör en av sex föreställningar. Det är cirka 250 personer i publiken, det är som det brukar på premiärdagen.
– Ja, det är aldrig fullt på premiären. Man hör sig för och inväntar vad andra säger innan man bestämmer sig, konstaterar han strax innan ridån går upp.
Sen brakar det loss. Premiärnerver kunde kanske anas, men sång och dans har man tränat mycket på, det märks.
Som en röd tråd löper kommunpolitik och politiska beslut. Skolnedläggningar, sparkrav och annat kanske inte låter så kul att skoja om, men det är så det ska gå till i revy, man gör humor av det. Och ofta fungerar det bra.
Ulf Göthbergs monolog "Ett ärligt förslag" behandlar framtiden: det kanske är pensionärsparadis Västervik ska få bli, nu när man verkar slutat satsa på barnen, är andemeningen. Han blir avbruten av vitsande medaktörer, det lockar till garv så klart.
Sen går det i ett snabbt tempo. Man hinner göra upp med renoveringshets och Instagram, med vem som egentligen har det bäst, de i fängelse eller barnen på förskolan. Och det återkommer. I "Var ska vi sova inatt?" är det nedläggningen av "Nattis" man kritiserar, men tillhörande dans och nallar på scenen.
Och så dyker Djävulen och Gud upp mitt i alltihop. Gud har fixat Gotlandsbåt och Holiday Club till Västervik, i alla fall ett litet tag och nästan. Djävulen har jobbat med att skriva manualer på Ikea. Sketchen levereras på bred dialekt, Maria Lindvall briljerar som fräsig Satan med hornen på sned och eldgaffeln i högsta hugg.
Man avverkar också en av livets stora frågor: vad gör alla män på Jula en söndag?
I pausen är det glada miner. Monika och Hans Nilsson roar sig tillsammans med Helene Berg Palmqvist och Hans Palmqvist.
– Det är så trevligt att de fortsätter med det här, och då får man passa på att gå, säger Monika.
De andra instämmer till fullo.
Och så är det studiebesök med. Eksjörevyn är här den här kvällen. Sara Bergkvist gillar vad hon sett.
– Det är bra, bra tempo mellan numren, bra växlingar. Det finns absolut saker att inspireras av här.