Franskvänliga Westerwiks Weckoblad

För mig som historie- och tidningspassionerad människa kommer det bli ett sant nöje att under året göra nedslag i VT:s ledare genom tiderna. Världskrigen är givna ämnen, precis som hungerkravallerna här i vår stad i slutet av 1910-talet. I dag gäller det fransk-tyska kriget.

Foto: Lisa Olaison

Västervik2009-02-06 00:06
I början av tidningens historia förekom knappt några åsikter eller politiska uttalanden i tidningen. Någon enstaka insändare förekom då och då, faktiskt redan månaden efter bildandet i juli 1834, då någon Västerviksbo förfasade sig över sjöbusarnas beteende i staden. Även om inga direkta åsikter proklamerades från tidningens håll, var vissa linjer tydliga redan under 1830-talet. Ekblad engagerade sig bland annat i insamlingar till nödlidande människor i städer i vår region som drabbats av stora bränder. En tyldig strömning, som finns kvar än i dag, märktes dock redan i begynnelsen -  tidningens starka rojalistiska hållning. Under den senare delen av 1800-talet var intresset för utrikesfrågorna påtagligt i tidningen. Långa referat av texter från stora svenska drakar som Dagens Nyheter och Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning förekom, men också från tidningar runt om i Europa. Att Västervik är en hamnstad bidrog säkert till detta liksom att de tekniska landvinningarna möjliggjorde ett snabbare informationsflöde. För övrigt berättas det också om att flera Västerviksbor var med och stred för Danmarks mot Preussen i kriget 1864, det kan ju också ökat intresset för förhållandena i omvärlden. Nationalismen och enhetssträvandena var starka strömningar i Europa vid den här tiden. Både Italien och Tyskland enas under denna del av 1800-talet och i Norden var idén om Skandinavismen stark, så också i Weckobladet. Kriget mellan Preussen-Österrike och Danmark om hertigdömena Schesvig och Holstein hade utspelat sig under 1864 och Sveriges kung Karl XV hade gått i bräschen för att medverka på Danmarks sida. Av detta blev inte så mycket. Och Danmark förlorade mot sin fiende och granne. När Frankrike förklarade Tyskland krig på Weckobladets 36-årsdag, den 19 juli 1870, ställde sig Sverige neutralt. Neutral var dock inte folkopinionen. Med undantag av den skånska adeln var svenskarna vid denna tid klart fransksinnade. Kulturella band till Frankrike var en orsak, det faktum att Sveriges kungafamilj är franskättad var en annan. Dessutom: Människor hade med oro sett vad som hänt Danmark bara några år tidigare. Westerviks Weckoblad skrev lördagen den 23 juli, ett par dagar efter krigsutbrottet: "som en blixt nedslog i lördags underrättelsen om att Frankrike förklarat Preussen krig". Vidare förklarar tidningen att halva tidningsupplagan var tryckt när telegrammet om krigsförklaringen kom. Så informationen om krigsutbrottet gick ut som anslag som satts upp på olika ställen i staden. Samma dag berättas det om hur danskarna ljublar över krigsförklaringen. "Det måste också wara af icke ringa intresse för detta av Preussen överumplade och plundrade lilla folk att en utsikt äntligen yppas att få "more sig" av hoppet om dödsfiendens qwäsning". "Så snart underrättelsen om krigets utbrott ankom till Köpenhamn blev den allmänna förtjusningen märkbar." Var sympatierna låg hos Weckobladet råder inget tvivel. Kriget förlöpte till Frankrikes nackdel och den franskvänliga hållning tidningen intagit vid krigsutbrottet bekräftades vid nyåret i en lång och reflekterande artikel om tyskarnas stormaktsambitioner och erövringar. Ej heller var det något tvivel om var bladets sympatier låg då tidningen skriver om Paris Kapitualtion i slutet av januari 1871. "Telegrafen bragte oss i går den utan tvivel för hela den bildade werlden sorgliga underrättelsen om Paris kapitulation". "Paris kapitulation är, å dess hjeltemodiga förswarares sida ett offer åt menskligheten och civilisationen, liksom Paris fall, å dess besegrares sida är ett resultat af ett vandaliskt barbari i samma mohn stegradt som nutiden öfwerträffat Vandalernas tidehwarf i rikedom på uppfinningar af förstörelsemedel. Oförwansklig ära åt Paris förswar". Den 4 mars, några dagar efter freden skrev Weckobladet: "Denna så kallade fred lemnar Europa samma lugn, som en nyss afstannad storm på hafwet gifwer seglaren - dyningarne efter det på sådant sätt afslutade kriget skola nemligen kännas länge och på ett serdeles smärtsamt sätt i hela den civiliserade världen". Därefter spår sedan Weckobladet en ökad upprustning i spåren av den tyska segern. Frankrike tvingades lämna landområden och ålades att betala ett stort krigsskadestånd. Weckobladet förutsåg strax efter freden ökad upprustning. Så rätt historien skulle komma att ge Weckobladet.
Kolumnen
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!