Från Styrmannen har det strömmat ljuva toner
Musik och sång hördes dock ofta från huset intill. Från ovannämnda förstås och av värden Lars "Frosse" Frosterud.
Den gode Frosse hann med att bo på båda sidor av Båtsmansgatan men nu gäller det fastigheten i kvarteret Styrmannen som i dag ägs av Ingrid Wiking.
Huset har adressen Båtsmansgatan 3 men gränsar till såväl Norra Varvsgatan som Återvändsgatan. En del kvarter i Gamla Öster är charmigt smala. Huset från 1800-talet byggdes till mot Återvändsgatan 1931. 1940 tillkom en terrassbyggnad med garage mot Norra Varvsgatan. I modern tid har fastigheten bebotts av Ulf Moreau och sedan Frosteruds som lät tilläggsisolera det tidigare reveterade huset. I dagsläget är det Ingrid Wiking och Ulf Grahn samt Berit och Per Adler.
I huset har det tidigare bott en mycket musikalisk familj och som dessutom liksom Lars Frosterud var lärare. Lärarparet Lars och Gerda Sundell med döttrarna Stina och Greta. Pappan var en skicklig violinist men behärskade många instrument. Han engagerades bland annat som biografmusiker. Familjen bildade ofta en kvartett som förgyllde Västerviks musikliv.
"Det tillhör min barndoms vackraste upplevelser när vi brukade stå vid syskonen Bengtssons skeppsbageri, då familjen Sundell musicerade, och njuta av de vackra tonerna som strömmade ut genom de öppna fönstren i lägenheten vid Varvsgatan. En ny och vackrare värld öppnades sig för oss."
Så skrev Walter Andersson i sina Minnen från Östra kvarteret i Västervik.
Stina Sundell studerade vidare vid Musikaliska Akademien och tre år i rad på 1920-talet utsågs hon till Jenny Lind-stipendiat. Hon blev en framstående konsertpianist och musikpedagog i Stockholm. En elev som hon senare hade var Eva Pierrou.
Granne med Sundells bodde på den tiden folkskolläraren Johannes Holmqvist, som enligt Walter Andersson var en mycket kärvänlig gammal farbror. Han var ungkarl men höll sig med en hushållerska som kallades Tant Klara.
Andra som bott där är "Prick-Nisse", Folke Nilsson, som hade som uppgift att att pricka av ankommande gods med ångarna Tjust och Gamleby.
- Hans fru hette Ebba och som vi kallade för saliga Ebba då hon ofta besökte kyrkan, berättar gamle Österpojken Arne Wenell som växte upp i grannskapet. Dessutom bjöd hon mig på raggmunk och kroppkakor i bland.
En annan i huset var "styva Tellman" eftersom han alltid hade krage och slips. Ytterligare en person som bott i huset är kanotisten Sven "Mannen" Johansson som tillsammans med Erik Bladström tog olympiskt guld 1936.
Ytterligare en person var grosshandlare Salvin som drev exporthandel med trävaror. På Danmark i huvudsak. Han var även redare för skutan Ideal förd av svågern Paul Nyman som körde aspvirke från Mem till Tändsticksfabriken tre gånger i veckan.
David Salvin var även under något år i början av 1900-talet redare för råsegelskonaren Alcides. En klassisk skuta som egentligen är värd ett kapitel för sig. Alcides, som också kallades för Stallet, var inget stort fartyg men var perfekt för att frakta virke i. Lübeck och Köpenhamn var vanliga destinationsorter. Redarna var många genom åren och befälhavare var en gång Carl O. Andersson, "Calle på Ragla". Alcides, eller Stallet, degraderades på ålderns höst till pråm och slutade sina dagar som vrak i Marielundsviken.
Vi skall nämna att Alcides finns att se på Västerviks museum på Kulbacken. Det är den skutan som på Erik Holmbergs stora modell av Stora Varvet ligger upptagen på slipen. En något udda sak är att Alcides en gång hade Hjorted som hemort när brukspatron Johan Tillberg på Falsterbo Bruk var ägare till Alcides
Den branta delen av Båtsmansgatan ner mot hamnen har haft många benämningar. Korvas backe, Garvarebacken och till och med en tid "skilsmässobacken".
Korva höll till i kvarteret intill, Sjökaptenen, på andra sidan backen. Korvas rätta namn var Lovisa Charlotta Pettersson och hon kom till Västervik från Västrum 1896. Hon fick servera öl i en källare intill backen. Tidigare hade bara tre bryggerier haft utskänkningstillstånd (officiellt) så det var lite sensation när "Korva" fick rättigheterna.
Stället låg ju bra till för törstiga sjömän från skutorna i hamnen och skvallret lät påskina att de hos Korva även kunde vederkvickas med betydligt starkare saker än öl.
Benämningen Garvarebacken kom förstås efter att det låg ett garveri nedanför i hamnen.
Skilsmässobacken var mer på skämt en period då det var flera i grannskapet som separerade.
Nästa hus uppför backen, Båtsmansgatan 5, ägs av Nils Hultgren som själv tidigare bodde i huset som också är mycket gammalt och byggdes om första gången 1895.
- Ett festligt hus på bland annat så sätt att den nedre våningen har lågt i tak medan den övre har väldigt högt i tak, säger Nils Hultgren.
Fastigheten som går tvärs genom kvarteret har även adressen Återvändsgatan 4. Mot den gatan finns ett gårdshus och på den fina innergården finns även ett mindre gårdshus samt andra utrymmen. Markbeläggningen är gammeldags och det finns även en gårdspump.
Även här bodde en gång en person med anknytning till sjön, F G Källström som var så kallad bästeman på bland annat skutan Borgö. Befälhavare på Borgö var Gunnar Andersson som var farbror till Leif "Vilse" Andersson som i dag bor i huset på Båtsmansgatan. Även en profil som brevbärare E A Wallgren har bott här för många år sedan.
I ett uthus finns ett gammal dass med vattenspolning.
- Det fungerade så att när man satte sig så öppnades en ventil så att vatten kunde komma upp i en cistern, berättar Nisse Hultgren. Vattnet fanns ju på frostfritt djup. När toalettbesöket var klart så spolades det och ledningarna ovan jord blev vattenfria och kunde inte frysa sönder.
Båtsmansgatan 7, ligger i stort sett kloss med ovan nämnda hus och har en mycket smal passage in till gården. Ett envånings trähus från tidigt 1800-tal.
Båtsmansgatan 9 är ett mycket gammalt hus och från tidigt 1700-tal. Sedan ett antal år sammanbyggt med ett lika gammalt hus mot Återvändsgatan, som Källström på Lilla Rätö tidigare ägde. En mycket fin innergård gör idyllen komplett.
- Det är oundvikligt att man känner mycket stor vördnad för byggnaderna som faktiskt byggdes redan på Karl XII:s tid, säger Lars-Erik Petersson som 1971 köpte fastigheten av ett dödsbo.
En omfattande renovering inleddes för det fanns mycket att göra med de gamla husen.
- Eva och jag bodde under renoveringstiden på närliggande Centralhotellet.
Lars-Erik Pettersson var den som placerade en av Flodins köttanläggningar till Västervik. Det som senare blev Styckmästaren och Samfod.
- Inför etableringen hade vi ett mycket gott samarbete med den tidens kommunala företrädare Arne Andersson och Olov Edmark.
Senare bildade Lars-Erik Petersson ett eget företag med säte i Sundbyberg för utveckling av teknologin kring fisk- och kötthanteringen. Fastigheten i Västervik har han dock behållit.
- De gamla husen i Västervik har fungerat alldeles utmärkt att ha representation i. Här har många utländska gäster varit och de har verkligen uppskattat miljön.
I samband med renoveringen hittades en hel del mycket gamla föremål som verktyg och skor från 1700-talet. Dessutom numrerade flaskor från gamla Västerviks Bryggeri. Fynden har sparats i en egen liten monter.
Många har naturligtvis bott i husen under de 300 åren. Under 1900-talet kan vi nämna skräddare Erik Jonsson som många minns hade ett träben efter att ha råkat ut för en olycka.
Tidigare bodde här banmästare Lars Gustav Andersson. Han liknade Oscar II på ett nästan otroligt sätt. Likheten gick lätt att konstatera ty kungen och drottning Sofias porträtt hängde på väggarna i en mängd stugor i Öster - och många hade den personliga uppfattningen, att den där likheten inte bara var en tillfällighet. Han levde ett stilla och värdigt liv och blandade sig inte med mäng
Så jobbar vi med nyheter