Att det skulle bli krig i Sverige känns för de flesta avlägset. Krig är något som vi läser om i tidningen och ser på tv. Något som händer i länder långt borta. Inte här, i vårt civiliserade land.
Lika långt borta kändes kriget för den unge Zlatan Golalic, som växte upp i staden Banja Luka i Bosnien, en stad ungefär lika stor som Malmö. Han tillhörde en välbärgad familj, som tre generationer bakåt var grosshandlare.
– Min familj var bland de mest kända och äldsta i staden. Alla visste vilka vi var. Det räckte med att säga sitt efternamn så öppnades alla dörrar.
Zlatan slog tidigt in på samma bana som föräldrarna. Som 25-åring hade han byggt upp en välmående verksamhet, först med spelmaskiner och sedan som återförsäljare av Niveaprodukter.
Men 1992 kom kriget och vände upp och ner på allt.
– Att det skulle bli krig i Jugoslavien, mitt i Europa, trodde vi aldrig. De flesta av oss blev väldigt tagna på sängen. In i det sista trodde vi att kriget aldrig skulle nå vår stad, vårt hem.
Men det gjorde det – även om det inte var i form av bomber och granater utan genom en hänsynslös ockupation. Serberna tog över familjen Golalics hemstad och tvingade större delen av alla Banja Luka-bor på flykt.
Än i dag är det svårt för den som inte är serb att bo och leva i Banja Luka.
– Vår familj hade bott i 500 år på samma plats och byggt upp staden. Plötsligt var vi på fiendens mark, och inte välkomna längre. Serberna tog över allt. Runt 90 000 människor fick lämna Banja Luka. 160 000 nya kom in efter kriget. I dag är det bara några få procent av de som bodde där innan kriget som finns kvar.
Zlatan och hans hustru ville inte fly. De kämpade länge för att kunna stanna kvar i sin hemstad, och levde som gömda i ett helt år – men till slut gick det inte längre. Paret tvingades lämna allt. Sitt hem, sin familj, sitt hus och sina ägodelar.
– Det var en jättestor förändring. Det är en sak att lämna sitt land frivilligt. Men det här… det var hemskt. Frågan är om man egentligen förstår vad man var man var med om.
Hur påverkades du av flykten?– Jag tror att det är något som mognat fram allt eftersom. Det händer fortfarande att jag drömmer om den här tiden, och vaknar blöt och svettig. Det går inte att radera ut från minnet.
Zlatan tror inte att någon människa går obemärkt ur krig och katastrofer. Förr eller senare kommer minnena ifatt en.
– Många av oss är djupt sårade av den här tiden, även om inte alla visar det öppet. Allt som hänt lämnar spår i själen, även för de som inte blev fysiskt skadade. Frågan är bara om och när det kommer upp till ytan. Några återhämtar sig aldrig.
Zlatan var en av dem som, trots såren, tog sig vidare och lyckades börja om på nytt i sitt nya hemland. I dag är han en välkänd och hyllad företagsledare – vd och grundare av en affärsverksamhet som omsätter en miljard om året. Störst i Europa i sin nisch.
Allt började med en liten orientbutik på Östra Kyrkogatan i Västervik i mitten av 1990-talet. Zlatan och hans fru bodde då i Silverdalen, där de placerats efter ett antal sejourer på olika flyktingförläggningar runt om i södra Sverige. En solig sommardag besökte de Västervik.
– Jag blev omedelbart förälskad i staden. Här ville jag bo! Vi gick in i butiken på Östra Kyrkogatan för att kolla vad som fanns och började snacka med ägaren. Vi frågade om han var intresserad av att sälja butiken – och det var han.
Att driva en mindre butik var ett perfekt sätt att lära sig mer om företagande i Sverige, resonerade paret. För företagandet skulle de fortsätta med, något annat fanns aldrig på kartan.
Zlatan jobbade delvis med livsmedel redan på Balkan, och hade därför gott om kontakter bland grossister i forna Jugoslavien. Han såg direkt en affärsmöjlighet för Balkanprodukter, som på den tiden inte fanns att köpa i Sverige.
– Så fort kriget var slut började vi importera grejer och sålde direkt till grossisterna, och fick i gång en grossistverksamhet, Plivit Trade.
Affärsidén var lyckosam. Företaget växte snart ur sina lokaler och flyttade till Lucernavägen, där det huserar än idag med ett 40-tal anställda. Produkter från Plivit Trade finns numera att finna på butikshyllor över hela Skandinavien.
Zlatan själv har blivit något av en lokalkändis, som hyllats vid flera näringslivsgalor. Företaget har bland annat sponsrat och gett namn åt stadens ishall – Plivit Trade-hallen.
– Det har gått väldigt bra från dag ett. Vi har vuxit varje år, vilket känns fantastiskt. Men vi hade också rätt bakgrund och eget kapital, vilket är viktigt om man ska kunna lyckas som företagare.
Zlatan lyfter gärna fram de nya svenskarna som en viktig del i lagbygget Sverige – men tonar ner sin egen betydelse.
– Jag är inte så viktig. Se hellre på hon som jobbar i hemtjänsten, eller han som gör pizzan som är billigast i världen. De är jätteviktiga för vårt land. Sverige har gjort ett stort och bra jobb för flyktingar, men vi har också hjälpt till att bygga upp landet.
Det är nu 25 år sedan Zlatan kom till Sverige. Han närmar sig samtidigt en annan milstolpe – 50-årsdagen. En dag som kommer att firas i det gamla hemlandet, i Banja Luka, under en festmiddag med släkt, vänner och bekanta.
En del av Zlatan Golalics rötter är fortfarande, och kommer alltid vara, djupt nedgrävda i den bosniska myllan. Samtidigt klappar hans hjärta hårt för Sverige och Västervik.
– Vi bosnier har lätt för att rota oss. Västervik är min stad nu, en stad som jag alltid kommer att kämpa för.