Från fettfälla till GI-godis
Pistaschnötter har blivit en favoritnöt för många GI-medvetna. Nu är det dags för alla att lära sig uppskatta denna vrålläckra, pastellgröna, småsalta lilla goding till nöt.
Läckert. En läcker parfait med persiskt påbrå och doft av pistasch och rosor.
Foto:
Nu strösslar jag generöst en näve pistaschnötter i morgongröten, tar mig en nypa tillsammans med några torkade aprikoser som mellanmål och rostar mer en gärna ett gäng att förgylla kvällssalladen med.
Från att vara belagda med fettoveto har nu nötter gått och blivit både tillåtna och nyttiga i GI-predikanternas tidevarv. De kryllar av nyttiga proteiner och livsnödvändiga fettsyror.
Men som med allt kul gäller det att bruka dem med måtta. Nötrenässansen innebär inte att vi får lov att sitta och vräka i oss jordnötter vid bardisken med gott samvete, utan ger oss snarare tillåtelse att strö på någon liten nypa här och där för att få i oss det bästa av det bästa.
Pistaschnöten härstammar från Asien, men har odlats i Medelhavsländerna under lång tid. Ett enda träd kan ge 20 kilo nötter. I dag sker den största odlingen i Iran och USA. Pistaschnötter är faktiskt Irans tredje största exportvara.
Det är själva fröet i nöten vi äter. Färgen kan variera från gulgrön till knallgrön och mörkgrön. Ju grönare nötter desto finare och dyrare.
Som alla nötter bör de helst förvaras i kylskåp eftersom de har lätt för att härskna i rumstemperatur.
Prova pistasch nästa gång du är sugen. I brödet, müslin, pastan, kakan eller glassen. Grönt är hur skönt som helst.
Så jobbar vi med nyheter