Tack vare nyinköpta gps-markörer kan Kenth Carlsson och Jakob Lööf följa orienterarna på en skärm inne i klubbhuset.
Föreningslivet
Låt oss kalla det för en hypotes. Låt oss återkomma till den senare i artikeln med hjälp av två universitetslektorer som tänkt mycket på detta. Men först ska vi kasta oss rakt in i en stuga på Karstorpsgärdet i Västervik.
Det är mars månad, mörkt och lite kyligt.
Träningsklädda barn och vuxna väller in i Västerviks orienteringsklubbs samlingslokal. Ute hopar sig molnen efter en klar vårvinterdag och ett kallt duggregn ger sig till känna. Men det verkar inte bekymra dem som nu samlats i klubbstugan.
Stämningen är hög och alla är ivriga. På ett långbord ligger kartor med banförslag av olika längd och svårighetsgrad och strax blir det trångt runt bordet.
Jakob Lööf, som är deltidsanställd av föreningen för att sköta planering, logistik och administration, ber om en stunds uppmärksamhet för att berätta att man gärna får ta med sig en gps-markör. På så vis kan de som blir kvar i klubbstugan följa orienterarnas respektive lopp på en storbildskärm inomhus. Detta är del i en större tekniksatsning som föreningen tillsammans med orienteringsklubbarna i Gamleby, Ankarsrum och Gunnebo kunnat genomföra tack vare bidrag från Sparbanksstiftelsen.
Några nappar och förser sig med en markör. Och strax försvinner de en efter en, eller i mindre grupper, ut i det begynnande kvällsmörkret igen, ungefär lika fort som de droppade in. Ett guppande sken från pannlampor syns längs allén ner mot skogen.
Det är nog ingen överdrift att säga att Västerviks orienteringsklubb blomstrar just nu.
Aktiviteterna är många och de vänder sig både till barn, ungdomar och vuxna. Men för bara två-tre år sedan såg det annorlunda ut.
– Då befann vi oss i ett läge då vi faktiskt kände att det var satsa eller försvinna som gällde, säger styrelsemedlemmen Kenth Carlsson och avgående styrelseordföranden Lennart Sturesson.
Det fanns en rad problem att ta tag i. Ett av dem var att man hade brist på barn- och ungdomsledare.
– Vi såg också att vi behövde få in föräldrarna i klubben. Under en längre tid hade vi haft för få medlemmar i senioråldern, det vill säga i åldrarna från 20 år och uppåt, säger Lennart Sturesson.
Några eldsjälar i klubbstyrelsen bestämde sig så, hösten 2017, för att arbeta fram en seriös utvecklingsplan för föreningens verksamhet under rubriken "Framtidens VO".
Man ville i samma veva forma en ny organisation med fler engagerade medlemmar.
Så här nästan tre år senare kan man konstatera att arbetet givit frukt. I dag har föreningen 336 medlemmar.
Och sedan mars månad 2018 har klubben en anställd på 70 procent: Jakob Lööf som i somras efterträdde sin hustru Lena Eliasson-Lööf på posten.
Här bör nämnas att friskvårdsprojektet "Hitta ut", som gemensamt finansieras av Tjustbygdens Sparbank, kommunen och det lokala näringslivet spelat stor roll för den positiva utvecklingen.
– Det var tack vare "Hitta ut" som vi fick möjlighet att anställa en person. Och det var "Hitta ut" som blev startskottet för satsningen på "Framtidens VO", säger Kenth Carlsson.
Det ökade intresset syns också på nationell nivå – Svenska orienteringsförbundet har vänt en nedåtgående trend efter millennieskiftet och gått från 72 000 till 83 000 medlemmar de senaste sju åren.
Fredrika Mårtensson, universitetslektor på SLU.
Men vad är det då som lockar med skogen? Med naturen?
Fredrika Mårtensson är universitetslektor i miljöpsykologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp och medförfattare till arbetet ”Den nyttiga utevistelsen: Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för barns hälsa och miljöengagemang” (från 2011). Hon berättar att man gällande barn i förskoleåldern har kunnat se att de som regelbundet vistas i naturen har bättre sömn och lättare med koncentrationen än andra.
– Naturen hjälper också barnen att lättare anpassa de situationer de hamnar i efter egna behov, infall och önskningar, förklarar hon.
De bevisade fördelarna är överhuvudtaget många. Tre exempel:
1. Konflikter. Det sociala samspelet mellan barnen går lättare utomhus, konflikter blir enklare att lösa.
2. Könsroller. Naturen är ett neutralt rum som gör att pojkar och flickor har lättare att leka tillsammans.
– Utomhusmiljön är ofta mindre kodad med pojk- och flickgrejer, säger Fredrika Mårtensson, och tillägger att forskningen tyder på att utomhusleken i gröna miljöer överlag blir mer på lika villkor.
3. Åldersintegrering. I naturen leker också barn i olika åldrar mer tillsammans, än när de är inomhus eller på lekplatser.
– En annan intressant iakttagelse är att barn som generellt sett inte är särskilt sociala, som kanske till och med uppfattas som asociala, blir mer sociala ute i naturen, säger hon.
En viktig orsak till det kan vara flexibiliteten som erbjuds i den naturliga utomhusmiljön. Barnen har möjlighet att gå in och ut ur leken och kan själva se till att få lagom mycket social interaktion, allt efter eget behov. Det finns möjlighet att dra sig undan till egna platser.
– Barn tycks ha lätt att begripa hur saker fungerar i naturen. Det gäller att komma ihåg att det unika med utevistelse är att det finns möjlighet att överraskas och att varje plats ingår i ett vidare landskap som individen ska kunna utforska vidare, om inte i dag så i morgon.
Scouting. Ingrid Jersblad, Klara Persson, Linus Moberg, Olle Ulmner, Daniel Lindahl och Elias Andersson (ej i bild) gör upp eld. Det går åt denna kylslagna vårkväll.
En annan kväll i mars har Marsbäckens scoutkår sin tredje sammankomst för våren.
Deltagarna möts upp i en barack mitt emot Marsbäckens vandrarhem och friluftsgård. Några ska koka soppa på rotsaker enligt ett medeltida recept. Som på Gustav Vasas tid. Andra ska göra upp eld och komma överens om vilka utmaningar de ska ta sig an under våren och sommaren.
Vinden tar i. Det har varnats för storm. Men är man scout så är man. Man klär sig efter aktivitet och väder och dyker upp som bestämt. Eller?
– Nja, det är alltid någon som inte klätt sig tillräckligt varmt och börjar frysa. Vi får tjata lite grand om det där med att klä sig rätt, säger scoutledaren Anette Jonasson och ler.
Hon var med och startade Marsbäckens scoutkår på nytt år 2011.
– Det fanns ju en scoutkår här även tidigare men när vi drog igång hade den varit nedlagd i flera år, berättar hon.
Sedan nystarten har kåren växt för varje år som gått och nu har man en fullständig kår, det vill säga aktiviteter för barn och ungdomar från 7–18 år.
– Sammanlagt är vi cirka 70 scouter och 15 ledare i dag. Och totalt har vi ett hundratal medlemmar.
– Det är jättekul att intresset blivit så stort. Det har byggts på successivt.
Scouting. Anette Jonasson nystartade Marsbäckens scoutkår för nio år sedan tillsammans med en grupp andra föräldrar.
Anette berättar att det för fyra-fem år sedan blev kö till Marsbäckens scoutkårs barn- och ungdomsgrupper. Det uppstod en situation där man inte kunde ta emot alla som ville börja. Man hade helt enkelt inte tillräckligt med ledare.
– Det är ju ett bekymmer för många föreningar i dag.
– Men då bestämde vi oss för att tillfråga föräldrar till de barn som stod på kö om de själva kunde tänka sig att bli ledare. Den utbildning som behövdes kunde de få internt. Det löste problemet och medlemsökningen fortsatte!
Vad det ökade intresset beror på låter hon vara osagt.
Kanske har vi människor börjat längta ut i naturen igen?
– Ja, så kan det vara, säger hon.
Scouting. I kväll ska det tillagas soppa utifrån ett medeltida recept.
Barnen börjar droppa in. All verksamhet sker utomhus. Och strax ska Anette leta upp en plats i lä där de kan tillaga sin soppa.
– Vi förbereder oss inför ett läger i Kalmar i sommar med medeltidstema, berättar hon apropå måltiden som ska anrättas.
En bit från klubbstugan är Ingrid Jersblad, Daniel Lindahl, Linus Moberg, Klara Persson, Olle Ulmner och Elias Andersson i färd med att göra upp eld. De tillhör "Utmanarna", gruppen där de äldsta ungdomarna i kåren ingår.
På frågan vad det ger dem att vara med i scouterna får jag många svar. Till exempel:
– Man får kompisar, och man lär sig att förstå och komma överens med alla. Man lär sig om ledarskap och överlevnad och man lär sig att kunna ta hand om sig själv.
Anette tycker sig ha märkt att scouterna, nationellt sett, fått ett uppsving på senare år. Färsk statistik från Scouterna centralt visar också att medlemstalet ökar för sjätte året i rad.
Som Fredrika Mårtensson noterat finns alltså stora sociologiska och psykologiska värden med naturen. Forskaren Margareta Söderström, docent i allmänmedicin (tidigare anställd vid Köpenhamns universitet), vet mer om vad som händer i kroppen. Hon är medförfattare till "Den nyttiga utevistelsen".
I rapporten beskriver hon att naturen erbjuder människan ett slags "naturens valium". Hon konstaterar att det framkommit av många olika studier att naturen har en dämpande effekt på stressreaktionen, både på individ- och gruppnivå.
Hon lyfter också fram att det finns forskare som talar om naturens återhämtande egenskaper för människan. Genom att vistas i naturen får människor lättare att fokusera, "det vill säga naturen påverkar hjärnan, så att vissa nervtrådar vilar sig för att återhämta krafter, för att sedan kunna användas effektivt igen".
Hon förklarar att många beskriver det som att tankarna kan klarna, när de vistas i naturen.
Även Fredrika Mårtensson beskriver naturen som ett "lugnande medel".
Hur påverkas barn och unga i det långa loppet av att under uppväxten regelbundet ha vistats i skog och mark?
– Man har kunnat se att barn och unga som regelbundet tillbringat tid i gröna miljöer under uppväxten fortsätter att ge sig ut i skog och mark som vuxna, och det är ju positivt, säger Mårtensson.
Dags att välja bana för kvällens orienteringsträning.
Sannolikt är Scouternas och orienteringsklubbens uppsving en kombination av många faktorer, men där naturens värden kan ses som en gemensam nämnare. Orienterarnas tillväxt innebär att de numera är i gång under hela året med orienteringsträning, teknikträning, löpning, cirkelträning och skidor.
– Vi har satsat mycket på att få med hela familjer i verksamheten och arrangerar även kurser för vuxna där vi varvar teori och praktik. Dessutom har nya barn- och ungdomsledare utbildats, berättar Lennart Sturesson och Kenth Carlsson.
En kväll i veckan bjuds för övrigt på mat efter träningen – något som underlättar för den föreningsaktiva familjen.
– Vi satsar också på att få in ungdomarna tidigt som ledare. Föreningsverksamheten bygger ju på ideellt arbete och servar man dem bara blir det ju inga föreningsmänniskor av barnen.