Fotbolls-VM 1958 blev tv: s genombrott

Under år 1958 ökade antalet tv-licenser i Sverige från 100 000 till nästan 400 000. Och många köpte tv utan att lösa licens. Men sändningarna nådde långt ifrån hela Sverige. Större delen av Norrland, Gotland och Öland var svarta fläckar. Det skulle dröja ett par år till innan tv:n blev den centrala möbeln i vardagsrummen hos medelsvensson.Svenska och Internationella Fotbollförbunden var vid den här tiden mycket kritiska till televisionen, som man trodde skulle avfolka arenorna. Därför var det hårda förhandlingar om rätten att tv-sända VM 1958.Att det blev tv-sändningar över huvud taget kan faktiskt Philips ta en del av äran för. Det holländska tv-företaget ville sälja tv-apparater i hela Europa och var en aktiv part i förhandlingarna. Även om Philips ekonomiska insats var marginell, så löste man upp förhandlingsknutarna genom att betala en försäkring mot publikbortfall.Den 5:e maj, en månad före VM, kom man överens om att sända tio matcher för rättighetssumman 1,5 miljoner kr (motsvarar 17 miljoner i dag). Sveriges Radios del vara bara 85 000 kr, men då fick man stå för hela produktionskostnaden på ungefär 900 000 kr. Fotbollens skepsis mot tv var befogad. När tv-avtalet presenterades blev det tvärstopp i biljettförsäljningen. Från övriga Europa sändes mängder av biljetter i retur. Biljettförsäljningen återhämtade sig så småningom och slutade på en intäkt av 10,4 miljoner (110 miljoner i dag). Det var dock ett par miljoner mindre än beräknat.I dag är VM-programmet helt anpassat för tv, och inga matcher spelas samtidigt - utom avgörande gruppmatcher. Annat var det 1958. Då spelades alla åtta gruppmatcherna samma dag, alla kvartsfinalerna och båda semifinalerna samma dag. Tv-produktionerna hade knappast några likheter med dagens. Det fanns visserligen fyra kameror. Men i princip användes bara en. Det var en översiktsbild, där man såg matchen som på arenan, och det var mycket svårt att urskilja spelare. Närbilder visades inte. Här fanns inga repriser, inga studiodiskussioner i pausen, inga intervjuer i anslutning till matchen, ingen statistik. Självklart var bilderna i svart-vitt.70- och 80-talets store tv-kommentator Bosse Hansson arbetade under hela VM 1958, men för tidningen Idrottsbladet. Men på 1980-talet var Bosse med om att restaurera filmen från VM-finalen.- Vi gick igenom hela matchen, zoomade in vissa delar så att man skulle se bättre, tog bort det sämsta och redigerade om så att det skulle bli sändbart. I dag finns en 60 minuter lång film från matchen, som är okej, säger Bosse Hansson. Det är från den vi ser glimtar i Sportspegeln med jämna mellanrum.Antalet länder som kunde se VM var begränsat. Andra världsdelar än Europa var det inte tal om. Det skulle dröja tio år innan de första tv-satelliterna skickades upp. Östeuropa hade ett annat tv-system. I Norge, Finland, Spanien, Portugal och Turkiet fanns ingen reguljär tv.Bosse Hansson anser att fotbolls-VM:s största betydelse för tv var utbyggnaden av länknätet. - Framförallt länken till Europa, som gjorde att vi under 60-talet kunde få se landskamper och Europacupmatcher.För Sveriges Radio blev VM ett lyft. Utrustningen som köptes in för att bevaka evenemanget, blev sedan basen för SR:s utomhusteknik under hela 60-talet.