Förståelig oro när extremister är på fest

Några veckor av ledighet gör gott. Jag sitter på lantstället på den skånska landsbygden och njuter av att något som åtminstone påminner om sommarvärme, äntligen infunnit sig. En stor hög med de senaste dagarnas tidningar har följt med för genomläsning i trädgården. I de båda rikstidningarna och i de skånska drakarna har en del fokus legat på vad som hände i Malmö gångna helg. Reclaim the City-nätverket hade förvarnat om en gatufest i det nybyggda och ganska lyxiga området Västra hamnen på lördagen. Vi har sett det förut - förstörelse, vandalisering, skadade människor och polisingripanden. Min fråga innan lördagen var inte om utan hur omfattande gripanden och förstörelsen skulle bli. Och mycket riktigt greps en hel hoper aktivister efter att de börjat kasta stenar och cyklar på poliser som inte tillät precis den demonstrationsväg aktivisterna önskade. Dessa borde vara tacksamma för polisens generositet, inte minst eftersom aktivisterna inte införskaffat något polistillstånd för evenemanget.Märkligt ordval det där - gatufest. Dessa ständiga gatufester är inte tillnärmelsevis festliga. För mig, och säkert för många av er läsare är fest detsamma som glädje, trivsamhet och gemenskap. För dessa skanderande vänsterextremister verkar fest vara synonymt med uppskrämda boende och medborgare, krossade rutor eller polisingripanden. De må starta som fester för de få involverade men alltid sluta på samma trista vis. Man ska kalla det för vad det är - kravaller.Vi har sett demonstrationer och kravaller i Malmö förr, som delvis arrangerats av samma grupperingar. Det slutar, som jag nämnde ovan, alltid på samma vis. Jag minns allt för tydligt när det skedde i Malmö under förra året och polisen stod mer eller mindre passiv. Man valde att inte ingripa trots att vandalisering av butiker och andra affärslokaler pågick. Resultatet av polisens slappa agerande gav som ett resultat att en hel del boende i Västra hamnen nu i helgen slöt sig samman i någon slags skyddsgarde. De uppmanade sina grannar att vara ute denna lördagskväll för att skydda sitt område från vandalisering. Således: medborgarnas tilltro till polisen är liten. De samtalsinriktade poliserna, de goda lyssnarna och de stödjande rösterna - visst behövs dem - inte minst i det förebyggande arbetet. Men i skarpa lägen, när det gäller att skydda människors liv och egendom, då gäller det att ingripa. Mer hockey och mindre snack. Förebyggande arbete göres icke några timmar innan, det göres år i förväg. Vissa element har helt tydligt ingen respekt för andra människor och deras egendom.Områdena i Västra hamnen, det gamla Kockumsområdet och tidigare Saabfabriken, byggdes i samband med en bostads- och byggmässa 2001 - BO 01. Hyrorna är höga och en del av husen riktigt flashiga. Men området har blivit ett flanörstråk för malmöbor, från alla stadsdelar i denna annars så segregerade stad. Men det räcker tydligen inte för de vänsterextrema, de vill ju också bo där. För det är vad som uppges vara den direkta anledningen till demonstrationen - protester mot bostadsköerna. Men det är inte vad som är det bakomliggande grundsyftet. Stenkastarvänstern vill inte diskutera och föra dialog. De är endast ute efter att uppvigla, provocera och skapa oro bakom de svarta maskerna.Apropå att provocera. I Dagens Nyheter gick det i helgen att läsa en artikel inför detta evenemang. En så kallad dialogpolis var utsänd för att diskutera med oroliga boenden som samlats i Västra hamnen. Han uppmanade dem att inte ingripa mot demonstranterna. "Ert bostadsområde kan få långvariga problem om ni ingriper allt för hårdhänt mot någon deltagare i Reclaim Västra hamnen", säger dialogpolisen och fortsätter: "Jag hoppas att ingen av er har med sig vare sig golfklubbor eller basebollsträn", fortsatte denne dialogpolis. Men vad är detta? Jag låter citaten stå för sig själv - men visst är det på något vis upp- och nedvända världen. Problemet ligger inte på de boende i Västra hamnen. Problemet, som är mycket mer illavarslande, är något annat. Det är att vanliga hederliga människor saknar tilltro till vårt polisväsende.Nu återgår jag i semesterläge och räcker mig efter Björn Kumms biografi om Tito, som ni kommer läsa mer om här på ledarsidan nästa onsdag.

Förståelig oro när extremister är på fest

Ola Mårtenssons onsdagskolumn handlar i dag om vänsterupploppet i helgen, denna gång i stadsdelen Västra hamnen i Malmö.