Barbro Karlsson har varit förskollärare i runt 40 år och säger att barngrupperna vuxit över tid.
Barbro Karlsson och Anette Karlsson är huvudskyddsombud på Kommunal, och även barnskötare på olika förskolor i Västerviks kommun sedan runt 40 år tillbaka. De blir ofta kontaktade av kollegor som har det jobbigt.
Medlemmar ringer in och berättar att de har ont i magen, ont i huvudet eller inte sover.
– Många går på knäna. Det har varit en ganska tuff tid sedan ett tag tillbaka, och omorganisationen som pågår just nu har inte gjort det bättre. Det är väldigt oroligt, konstaterar Anette Karlsson.
Anette Karlsson vittnar om en högre arbetsbelastning i förskolan, samtidigt som personalen inte får mer resurser.
Det var i början av hösten som barn- och utbildningsförvaltningen fick i uppdrag att se över förskolans organisation. Barnen blir färre, och budgeten krymps. Först var förslaget att lägga ner flera förskolor på landsbygden, något som sedan drogs tillbaka. Men på många förskolor minskas personalstyrkan, och sedan i september pågår förhandlingar med de i personalen som berörs. Många har tackat ja till erbjudanden om andra jobb inom kommunen – och än så länge har ingen behövt sägas upp.
Att personalstyrkan minskar för att barnen blir färre har Barbro och Anette i sig inget att invända emot. Men över tid har barngrupperna blivit allt större – och personalens uppdrag har vuxit. Ambitionshöjningen har inte motsvarats av en växande personalstyrka. Det gör att många känner en inre stress, och frustration, enligt Barbro och Anette.
– Det är fler och fler som behöver stöd och stöttning i sitt mående, och särskilt mycket har det varit i år, säger Barbro.
Personalen ska dokumentera, gå brandskyddsronder, fortbilda sig och bedriva en god pedagogisk verksamhet. De ska hinna med att ge den omsorg barnen behöver, och erbjuda en lagom avvägd mängd undervisning, aktiviteter och vila. Man ska hantera konflikter och se varje barns särskilda behov, och på vissa förskolor även hantera frukost, lunch och mellanmål.
En närmast omöjlig ekvation – åtminstone de dagar det fattas personal. Och det gör det ofta.
Barbro och Anette berättar att en del tar ut en semesterdag här och där för att orka med pressen.
– Är vi bemannade som man ska är det inga större problem, men när det är sex-sju personer borta och man bara får in en vikarie... Hur ska man kunna bedriva en bra verksamhet, som är vårt uppdrag?
Barnskötarna Barbo Karlsson och Anette Karlsson utanför Kommunals kontor i Västervik.
Barbro och Anette efterlyser fler pedagoger i barngrupperna, men de önskar också ett större fokus på arbetsmiljön från chefer och styrande politiker.
De välkomnar samtidigt politikernas beslut att barnens vårdnadshavare måste visa intyg på sina arbetstider för att barn inte ska vara fler timmar på förskolan än de behöver. De berättar om föräldrar som lämnar barn på förskolan tidigare än de behöver, för att det är bekvämare att de äter frukost där. Som gymmar eller handlar innan hämtningen.
Båda understryker vikten av att barnen faktiskt är lediga när deras vårdnadshavare har semester, eller har lediga dagar.
– Det kommer att gynna de barn som verkligen behöver barnomsorg och gör att det blir mer tid för varje enskilt barn under dagen. Förskolan är till för att barnen ska vara där när föräldrarna arbetar eller studerar, inte för att föräldrar ska få egentid, säger Anette.