– Hittills har vi fått in hälften av det jag behöver för månaden, för att vara bekväm. Det är fantastiskt, jag är sååå tacksam, säger han.
Vid 11-tiden på torsdagen hade nästan 100 personer swishat över summor kring 100–300 kronor.
I gengäld får de en presentkod på produkter i sommar, till ett värde av 35 procent mer. Han lånar helt enkelt pengar av kunderna och betalar ränta i form av pinnglassar, frallor, pizzor och dylikt.
– Januari är svårt för många. Försäljningen har gått ner ganska ordentligt. Vi var förberedda på det, men det har gått ner mer än vi trodde, säger han.
Likviditetsproblem innebär i korthet att kassakistan är tom. Och för att kunna laga mat att sälja måste Erik köpa in råvaror först, och betala inom några veckor.
Som lök på laxen innebär januari och februari också att ovanligt stora summor för skatter och semesterersättningar ska betalas in.
– Vanligtvis brukar vi lägga undan pengar för det, men nu jobbar vi vecka för vecka.
För att lösa det akuta har Askenberger satt målet om att få in 40 000 kronor. En stor summa i vinter, men inte sett till helåret. Almviks mathantverk, som företaget heter, har sin restaurang i Almvik och en obemannad butik på Storgatan i Västervik, får in 40 000 kronor på en och en halv dag under högsäsongen.
Om ni inte bett om hjälp, hade det kunnat bli konkurs då?
– Nej, jag kommer aldrig att låta det här gå i konkurs. I värsta fall avveckla, men på något sätt skulle jag lösa det istället för att falla på grund av skulder till andra, säger han.
I en artikel i höstas sa han att framtiden för butiken på Storgatan var oviss. Man gick plus-minus-noll. Nu ger han beskedet att man i alla lägen håller öppet över sommaren.
– Vi får bestämma oss i slutet på sommaren. Men om sommaren blir så dålig som förra, då hänger den löst.
Han skickar också en passning till kollegor i en tuff bransch.
– Jag vet att många har jobbigt både privat och som företag. Så jag hoppas att andra också sträcker ut en hand innan det är för sent. Det är så tråkigt om en bra restaurang eller en hantverkare skulle behöva stänga ner för att man inte vågade säga att man har det svårt, säger Erik Askenberger.