Förebilden vi inte vill se

Det tycks vara en spillra sedan Sovjettiden när flertalet länder i området saknade egen styrning. Det som då inte minst refererade till brist på smakfullhet, inom arkitekturen eller klädmodet, har dröjt sig kvar i dagligt tal på ett sätt som känns högst omotiverat i dag. Också när det gäller synen på dessa länders förmåga att framgångsrikt växa som demokratier finns det förutfattade meningar som sällan har med verkligheten att göra. Skattebetalarnas förening utkommer i dagarna med rapporten "Väst blickar mot platta skatter i öst" som jämför skattesystemen i de östeuropeiska länderna med det svenska skattesystemet. Det finns mycket som talar för att våra höga skatter i en snar framtid kan komma att stå i vägen för den ekonomiska utvecklingen på hemmaplan. Här har flera av våra grannländer försprång och rapportförfattaren varnar för att om vi inte börjar betrakta dessa länder som föregångsexempel så kan vi snart se oss som
omsprungna i global konkurrenskraft.Det är inte så konstigt att vi betraktar länderna på andra sidan östersjön som ständigt i kris, när det är den bilden vi får förmedlad genom media. Under den varande finanskrisen har många svenska medier fokuserat på bankerna i Lettland, Estland och Litauen - vilket med tanke på den svenska inblandningen i dessa länders ekonomier varit särskilt nödvändigt att uppmärksamma. Men det finns samtidigt många tecken på att stora delar av östeuropa befinner sig i ett positivt utvecklingsskede, trots den världsomspännande ekonomiska krisen som har fått många stora ekonomier att vackla. Det är beklämmande för de östeuropeiska länderna, som befinner sig i ett helt annat läge idag - men också för vår egen stolthets skull - att inte se förändringarna som har skett i Europa under de senaste 20 åren. I Polen lever idag ett antal miljoner människor med en levnadsstandard som den svenska. Att därför tala om Polen eller Slovakien som vore det kallt krig och kommunismen aldrig hade störtats, är inte bara obegåvat utan också förolämpande för dessa moderna demokratier. Om det under 80-talet gick att försvara jargong som var knuten till det politiska styret i dessa länder, har den typen av retorik helt tappat sin bärkraft i dag.På något sätt så tar det fortfarande emot att betrakta länder som Tjeckien, Polen, Ungern eller Estland som värdiga samarbetsländer. Det är synd, inte bara för dessa länders skull, utan också för vår egen. I längden är det vi som förlorar på att bara se de delar av verkligheten vi vill se.

Förebilden vi inte vill se

I Sverige används stundom ned- låtande uttryck som refererar till öststatsländernas kultur.