– Det här är en omställning som har påverkat oss gamla negativt. Jag har inte en enda personal kvar som jag känner igen. Jag hade det bra och ville inte byta. Det är lite känsligt när man är dålig, och svårt att komma ihåg och förklara allt, säger Anita Gustavsson.
Hon betonar att det inte är personalens fel. De nya som har kommit under dagen har varit duktiga och hon säger att hon får försöka lära upp dem så gott hon kan, eftersom de inte vet vad de ska göra eller vilka rutiner som gäller. Det har inte varit något överlämnande så vitt Anita vet. Hon har heller inte fått den nya personalen presenterad för sig.
– Många blev oroliga när de fick veta att det skulle bli en förändring. De kunde väl ha kallat till ett möte och informerat oss. Det borde inte vara så svårt, säger Anita.
– Det här behöver komma ut, jag tycker att det hunsas med oss gamla och det har skapats ett onödigt lidande. Det drabbar även de som jobbar med oss.
En undersköterska, som vill vara anonym, berättar att förändringen har skett plötsligt och de äldre har fått helt ny personal. Tanken med omorganisationen inom Hemtjänsten söder har varit att korta restiden mellan hemtjänstbesöken och därigenom frigöra tid. Det har blivit fler brukare per arbetslag och en kontaktman har i dag fler brukare än tidigare. Det har dock inte blivit någon förbättring, utan enligt undersköterskan, en stor försämring: Det är mindre tid för de gamla, flexibiliteten har försvunnit, extratimmar står på schemat men existerar inte i verkligheten och rasterna är i princip obefintliga.
– Alla kontaktmän har bytts ut och brukarna har fått nya och det utan någon som helst introduktion. Det var sagt att de skulle få gå bredvid, men så har det inte blivit. Vi är inte ens färdiga med helgens planering. Det säger bara pang så ska vi göra så här.
Undersköterskan säger att de nationella riktlinjerna för äldrevården, trygghet och kontinuitet inte verkar betyda något längre.
– Jag brinner för det här jobbet. Det här är våra äldre och vi kan inte ens ge dem värdighet – allt verkar handla om ekonomi. När vi går till cheferna och säger att det inte fungerar, säger de bara att: ”Jo, det här får ni fixa”. Men jag känner att det är ohållbart och mitt ansvar är att berätta om hur det faktiskt ligger till.
– Vi har medarbetare som känner enorm stress och gråter öppet. Nästa alla jag känner söker nya jobb. Allt har blivit skit.