Söndag, 01.20. Busschauffören bromsar in.
- Då var vi framme i Bunn, ropar han ut i högtalaren.
Jag föser snabbt ihop mina ägodelar och krånglar mig ur bussen. Ut i mörkret. Eller, nej förresten. Månen lyser som en stor, gul lampa över landsvägen och de knotiga tallarna. Vi är mitt i obygden, i Bunge på norra Gotland.
- Hej, ska vi hjälpa dig att bära grejerna?
Ur dunklet uppenbarar sig en grupp människor. Två poliser och ett gäng ungdomar, varav en är klädd i någon slags lång filt. En ung tjej, Malin, låter mig omedelbart ta del av dagens händelser. Pensionärer, barnfamiljer och ungdomar har tillsammans omringat skogsmaskiner, sjungit, spelat och haft en jättepicknick vid området där företaget Nordkalk vill påbörja kalkbrytning. Mellanskog, som avverkar skog åt Nordkalk, tvingades till slut avbryta sitt arbete - och har, i väntan på ett beslut från Högsta domstolen, kastat in handduken
För demonstranterna, varav flera protesterat i skogen i flera veckor, var beskedet en stor framgång.
- Det är absolut en delseger. Men vi fortsätter kämpa tills det här är en nationalpark, säger Malin, och just den där meningen får jag höra flera gånger under det dryga dygnet jag hänger ute hos aktivisterna i Ojnareskogen.
Kampen fortsätter. Och det är inte bara unga miljöaktivister från Fältbiologerna som står för motståndet. Jag möter minst lika många gotlänningar - bönder, som är oroliga för hur kalkbrytningen ska påverka grundvattnet, såväl som ungdomar och barnfamiljer. En avhoppad gängmedlem har funnit en gemenskap ute i lägret, och studenter från Gotlands högskola har tillsammans med sina lärare deltagit i protesterna.
Lokalinvånare sponsrar aktivisterna med baracker, elektricitet, militärtält och mat. Under ett stort skynke ryms bröd, ägg, frukt och potatis i mängder. "Vi vill visa vårt stöd, även om vi inte kan springa uppe i skogen och klättra i träd", säger många äldre gotlänningar som svänger förbi lägret i bil. På fastlandet anordnas demonstrationer, och via ett särskilt konto strömmar pengar in från hela landet.
Vad är det som gör att Ojnareskogen engagerar så många olika människor?
- Jag tror att man sett att så många från hela landet bryr sig, och förstår att det är viktigt, säger Salomon Abresparr, ordförande i Fältbiologerna.
Många menar att beslutet att tillåta kalkbrytning i Ojnareskogen kan bli prejudicerande, och därför är av allmänintresse. "Kan man skövla en skog med så höga skyddsvärden som Ojnareskogen, då kan man skövla vilken skog som helst", resonerar man.
Hilda Bergström, också fältbiolog, tycker sig se en trend i att fler aktiverar sig över huvud taget. Inte bara "skogsmulletyper", utan alla slags människor. Ett politiskt engagemang - bortom partigränserna.
- Det är någon slags folkrörelse på gång. Det går i vågor hur mycket folk engagerar sig för något större, utöver det personliga, och nu är det ideella engagemanget på väg upp.
De sociala mediernas spelar en stor roll i den "nya" folkrörelsen. Ojnareskogens Facebooksida har i skrivandes stund över 7 000 gillare, och här läggs ständigt upp ny information om vad som händer. Länkar, filmklipp och kommentarer som blixtsnabbt sprids via cyberspace. Kreativiteten flödar bland aktivisterna, som bland annat gjort egna intervjuer och filmer.
Men Nils-Erik Norrby, före detta Oskarshamnare, tror att "gammelmedia" också varit viktiga i sammanhanget.
- En artikelserie i DN i somras av Maciej Zaremba, som handlade om skogsbruket och skogsvårdslagen, väckte stor debatt inom skogsnäringen, men även bland akademiker. Det sammanföll i tid med det här.
Nils-Erik är biolog, och det är första gången han medverkar i en sådan här demonstration. I lördags blev han bortburen av polis, efter att ha suttit framför en skogsmaskin - en surrealistisk upplevelse.
- Jag är nykterist, men kan ändå säga att det känns lite som dagen efter en väldigt vild fest i dag. Man funderar lite över "vad var det vi gjorde, egentligen?".