Reningsverket i Gamleby. Gallret samlar upp sådant som spolas ner, men som egentligen inte borde spolas ned.
Hit kommer vattnet via självfall eller pumpar från områdena Gamleby, Stångeland, Lofta och Björnsholm.
Utanför verket märks det inte att det renas avloppsvatten här. Inte heller inne i det lilla kontoret där ett par tekniker har sina arbetsstationer.
Men när vi kommer in i själva verket, där reningsprocesserna pågår luktar det en del. Lukas Nilsson är verksamhetschef för vatten och avlopp på Västervik miljö och energi, VME. Han och processteknikern Kaj Rothman visar runt på verket.
– Det luktar inte riktigt så här mycket i vanliga fall, säger han.
De behöver för tillfället köra en av sina maskiner, så det släpps in mer odör än det brukar inne i verket.
Vi går ner till det ena hörnet av anläggningen, där vattnet pumpas in. Här får jag hålla för näsan en stund, tills jag har vant mig lite.
Kaj Rothman rör inte en min.
– Jag har vant mig, jag har jobbat med det här i många år, säger han och skrattar.
Det första som händer vid reningsverket är att vattnet får gå genom ett galler, som fångar upp skräp som har spolats ner, och lyckats ta sig igenom avloppssystem och pumpar ända hit.
Det är till exempel papper, det enda papper som reningsverket tål är toapapper, allt annat ska slängas i papperskorgen.
Det syns en hel del gamla snuspåsar. Snus blir ett problem eftersom det innehåller för mycket metaller, till exempel kadmium. Det följer ofta med i slammet från avfallsanläggningen och gör att det som annars skulle kunna användas som gödning blir förorenat. I stället för att kunna dra nytta av slammet måste det då förstöras.
Gallret är också fullt av stora klumpar fett, som sköljts ned vid matlagning. Fett ställer ofta till problem eftersom det täpper till rör och pumpar, och är inte heller något som borde spolas ner i avloppet.
Ett reningsverk renar egentligen tre saker, förutom det som fastnar i gallret då och sand och grus som spolas in med dagvatten från gatorna. Det är kväve, fosfor och biologiskt nedbrytbara ämnen som kallas BOD. Alla verk renar inte heller från kväve, men just Gamleby gör det.
Däremot renas inget annat. Medicinrester åker rakt ut i hav och sjöar. Samma sak med allt annat som spolas ner som inte är kiss, bajs och toapapper.
En del ämnen som spolas ner kan också ställa till stor skada i reningsprocessen.
Det man renar är helt enkelt mänskliga restprodukter.
Varför är det inte bra att de här kommer ut i vattnet?
Jo, först kan vi ju nämna det faktum att det inte är så mysigt att simma omkring bland en massa avföring. Men det stora problemet med fosfor och kväve är att de är gödningsämnen som bidrar till övergödning av vattendrag.
Det betyder att vattenväxterna växer till sig och när de dör bryts de ner av bakterier som förbrukar syre. Till slut finns det inget syre kvar och då dör till slut nästan allting.
Reningsverket i Gamleby. Vattnet går igenom flera reningssteg i olika typer av bassänger.
Efter gallerreningen kommer sandfånget, där sand och grus som följt med får sjunka till botten. Sen kommer den kemiska och den biologiska reningen.
Just i Gamleby funkar det så att de använder sig av samma bassänger för båda. Under den kemiska reningen tillsätts ett medel som binder till sig fosfor, så att det bildar klumpar och sjunker till botten.
Den biologiska reningen är en aktiv slamprocess, där omvandlar kvävet i vattnet till luftkväve och bryter ner BOD.
– Vi ser till våra kusar varje morgon, kollar så de mår bra, säger Joakim Nyman, som är en av teknikerna som har hand om reningsverket här.
Kusarna är alltså bakterier, mikroorganismer. De måste vara lagom många och ingen sort får ta över och konkurrera ut någon annan, så det gäller att ha koll.
Kaj visar bilder på några av mikroorganismerna och berättar om hur de arbetar.
– Avloppsrening är en av de svåraste processer vi har i Sverige. Vi har krav på oss hur slutresultatet ska vara, men vi har ingen aning om hur råvaran ser ut. Det beror på vad folk spolar ner, säger han.
Den stora frågan då. Hur rent är vattnet som släpps ut? Kan man dricka det?
– Jag får den frågan ganska ofta, och jag brukar säga att visst kan man dricka det. EN gång, säger han och skrattar.
Mer än en gång tror han inte någon skulle vilja dricka det. Svenska reningsverk hör visserligen till de bästa i världen, enligt Naturvårdsverket, men det kan följa med bakterier, metaller och läkemedelsrester i vattnet som man inte vill få i sig. Många reningsverk förbereder nu för att även kunna rena från läkemedel.