Eftersom Hasse Andersson gillar både segel- och motorflyg så låter han det gula segelflygplanet få starthjälp upp i skyn sittande på ryggen av motorplanet. Väl uppe på höjd kopplas segelflygplanet loss för att på egen hand hålla sig flygande på uppvindarna.
Efter kriget var flygintresset stort i Sverige. Såväl Flygvapnet som Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK) stöttade och bildade på 50-talet runt om i landet flygklubbar, med egna motor-, segel- och modellflygsektioner.
I Västervik modellflögs det tidigt, främst i kompisgäng vilka samlades på stora, öppna fält för att ha kul med enkla kastflygplan och flygplan med gummimotor. Såsom modellerna Stor-Klas och Örnungen.
I början var det mest linstyrda flygplan som flögs runt, runt tills "piloten" blev alltför yr. Mot slutet av 60-talet hade de första, enkla radiostyrda flygplanen börjat få rejält med luft under vingarna.
Hösten 1971 bildades så modellflygklubben under namnet "Västerviks flygklubbs modellflygsektion". Första mötet hölls den 3 februari 1972, med Västerviks flygprofil Hasse Andersson som ordförande.
I lördags firade ett 30-tal medlemmar 50-årsjubileum med en rejäl fest på Marsbäcken i Västervik. Nästan alla hade med sig egna modellflygplan, vilka placerades mellan glas och tallrik på borden.
Modellflygklubben har eget flygfält vid Kejserslund i Västervik. Därifrån precisionsflyger man de radiostyrda flygplan och helikoptrar som i dag är mycket avancerade.
– Segelflygplan startar med egna elmotorer, vilka sedan stängs av när en uppåtstigande blåsa med varmluft hittats. Segelflygplanen kan därefter flyga i flera timmar, säger Hasse Andersson som hälsar alla flygintresserade välkomna att bli medlem.