Flodhäst i vardagsrummet
Den som lever nära missbrukaren blir ofta "medberoende".
Missbruk av vilket slag det vara må är tabu. Sådant talar man inte om. För dem som lever med flodhästen i vardagsrummet går till slut hela livet ut på att låtsas som om den inte finns.
- Grundregeln är att man är sann mot sig själv. Så fort man identifierar den här personens problematik så vägrar man gå med i det, säger Tommy Hellsten om hur man ska bemöta missbruket för att det inte ska uppstå någon flodhäst i vardagsrummet.
Tommy Hellsten, psykoterapeut, författare och teolog, är mannen som gett fenomenet med flodhästen i vardagsrummet ett namn: medberoende. Hans definition är att den som lever nära en missbrukare och som fastnar i ett beteendemönster för att skydda sig själv och missbrukaren har insjuknat i medberoende. Missbruket är en mycket stark företeelse och den som inte klarar av att bearbeta sina känslor inför den anpassar sin personlighet till den. Missbruket blir rent av en del av den medberoendes personlighet.
- När jag var 30 år insåg jag att jag aldrig hade fått vara barn. Jag jobbade på behandlingshem och kunde mycket om problemet. På en utbildning i USA insåg jag vem jag egentligen var. Jag fick en egen identitet och började leva, inte bara överleva, berättar Tommy Hellsten från scenen i Bryggaren.
Nästan varenda plats är upptagen när han berättar om flodhästfenomenet och också lämnar ut sig själv och sitt eget liv. Han växte upp i en familj där båda föräldrarna insjuknade i alkoholism (han är mycket noga med att tala om det som en sjukdom).
- När jag tänker på saken så ser jag att de aldrig blev vuxna och därför kunde de inte fungera som föräldrar.
Tommy Hellstens roll blev att vara en som förstår och behövs. I sitt barnrum och förde han "djupa" samtal med sina föräldrar om deras problem. Denna roll var en överlevnadsstrategi som han tog till för att klara att leva i närheten av flodhästen. I ett kärlekslöst hem fick han erkännande och skydd mot sin skam genom att ta hand om andra.
I flodhästfamiljen finns tre regler som alla lever efter. De lyder: tala inte om problemet, visa inte vad du känner och lita inte på någon. För att komma ur den onda cirkeln måste den som är medberoende våga prata, känna och lita.
Tillfrisknandet för alla som inte blivit sedda, älskade och bekräftade i barndomen handlar om att hitta sin identitet, att ta reda på vem man är i sig själv och inte i förhållande till andra. Den medberoende måste också frigöra sig från sitt förflutna och börja leva i nuet.
Framför allt är det viktigt att komma till insikten att man inte är skyldig. Medberoendet är något som man fått av sina föräldrar/sin partner. Den som inte möter sin skam och inser att han eller hon mår dåligt, inte är dålig riskerar att hamna i missbruk och föra beteendet vidare till nästa generation.
Den som inte fullt ut kan fungera som förälder till sina barn kan inte lära barnet att det får tala, känna och lita och till och med ska göra det. Det barn som inte lär sig detta kommer inte heller att kunna fungera som förälder, riskerar att hamna i missbruk och för på så vis medberoendet vidare ytterligare en generation.
När en människa inser att hon är en länk i medberoendekedjan känner hon skuld för att hon fört problemen vidare till sina barn.
- Den skulden är helt sund, den är ett tecken på att man börjar ta ansvar. Den är ett tecken på tillväxt. Man säger ofta att man inte får skuldbelägga, men det är skitbra om den leder till mänsklig tillväxt.
Varje människa möter i sitt liv andra människor som insjuknat i till exempel alkoholism, arbetsnarkomani eller något annat missbruk. Då kan det vara svårt att veta hur man bör bemöta den här personen och tassande på tå kring problemet leder bara till att en flodhäst skapas. Missbrukaren känner skam, försöker dölja sitt missbruk och gör bara saken ännu värre.
- Om det är en alkoholist på jobbet så ska jag inte skydda honom. Jag vägrar att ta ansvar för hans alkoholism, säger Tommy Hellsten.
Att inte tala om problemet är inte att skydda missbrukaren utan att skydda missbruket.
- Det är viktigt att man förstår att den andre har en massiv skamproblematik och visar att man bryr sig om. Att man finns till när man har konfronterat en annan med svåra saker.
Om hon blir arg då?
- Då är det inte mitt problem, då är det hennes problem. Det är den här ilskan som många gånger gör att jag inte vågar vara sann.
Så jobbar vi med nyheter