Jobb för en tonåring på 50-talet. På bilden syns en så kallad självbindare, en typ som Hans körde många gånger på 1950-talet. "Vår var av märket Aktiv och hade gummihjul något modernare. Det föll på min lott att smörja och underhålla denna maskin", minns han.
Veteranjobbaren Hans har därmed jobbat i cirka 55 år.
Studenten Ida kan självklart också nå dit, men då krävs det att hon står där i sin läkarrock även som 80-åring.
Men låt oss backa bandet till 1970-talet. Då låg inträdesåldern på arbetsmarknaden på ungefär 19 år för både män och kvinnor. Vid 19 års ålder hade den genomsnittlige svensken påbörjat en anställning där man arbetade minst 20 timmar i veckan. Ett året runt-jobb alltså, sommarjobb räcker inte för att ingå i detta statistiska mått enligt Pensionsmyndigheten.
I början av 90-talet ökade inträdesåldern ganska kraftigt, och från mitten av 90-talet fram till och med 2018 har inträdesåldern legat på ungefär 23 år för kvinnor och 22 år för män.
Hans Wilensjö började jobba som 15-åring, även om det dröjde till 20 års ålder innan han tog anställning utanför hemmet.
– Jag läste tills jag var 15 år. På den tiden så skulle grabbarna ta över familjegården, det var viktigare än att studera, säger Hans och fortsätter:
– Jag fick mitt första avlönade jobb när jag var 20 år. Innan dess hade jag jobbat hos mina föräldrar på deras gård. Jag gick in på Viresjösågen och frågade efter ett sommarjobb. Efter att ha pratat med chefen där en stund så sa han "du kan komma på måndag". Så svårt var det att få jobb då!
Senare skulle Hans komma att göra militärtjänstgöring, jobba på bensinstation och hamna på Electrolux i Västervik. Därefter jobbade han i frun Birgitta Wilensjös godisbutik Konfektboa i Västervik, innan han gick i pension.
I dag är han 79 år gammal, men sedan tre år tillbaka har han utfört olika arbeten hemma hos andra, genom Veteranpoolen.
– Till att börja med var det mycket städjobb. Sedan blev det snickeri, laga cyklar och klippa träd. Målning är mitt sämsta moment, skrattar Hans.
Blir du inte trött?
– Vi blir mer sjuka om vi sitter hemma och tittar på fyra väggar. Det är bättre att vara aktiv. Jag har sett så många som bara sätter sig ner när de går i pension, och de är tyvärr borta idag, säger Hans.
Hans Wilensjö har varit med och byggt hönshuset med tillhörande hönsgård på äldreboendet Lindögården i Västervik. Hans själv kallar det för ett fritidsprojekt.
Hans är som sagt 79 år, och exakt hur många i Västervik av hans jämnåriga som fortfarande jobbar har vi inte lyckats ta reda på. Men i åldersgruppen 68 till 72 år är det i dag 490 kommuninvånare som fortfarande tjänar in till sin allmänna pension.
En dubblering i antal, sedan 2010. Pensionärerna blir förvisso fler och fler, men även andelen äldre som arbetar ökar.
På andra sidan av arbetsmarknadens tidslinje finns 16–18-åringarna, de som under Hans Wilensjös uppväxt gick att finna kanhända längst ner i hierarkin på arbetsplatser. Som springsjasar eller kanske hembiträden.
16–18-åringarna går idag i gymnasiet, och blickar sedan vidare mot universitetsstudier eller ett sabbatsår med resor (i alla fall i en tid utan pandemi).
Som vi redan nämnt är ingångsåldern på arbetsmarknaden numera omkring 22–23 år. Men räknar man in även de som börjat extrajobba på helger eller lov, var det enligt Pensionsmyndigheten 330 kommuninvånare mellan 16 och 18 år som börjat tjäna in till sin allmänna pension i Västerviks kommun 2019. En siffra som ökat med drygt 50 procent sedan 2004.
Ida Olsson från Västervik är 25 år och ingår i båda dessa grupper. Hon har förvisso sommarjobbat, men ännu inte haft någon fast tjänst. Hon började plugga vidare direkt efter studenten.
– Jag läste en termin i Lund innan jag började på läkarprogrammet i Linköping. Jag blir klar nu till våren och har sammanlagt läst på universitet i fem och ett halvt år, berättar Ida, som till hösten har sökt tjänster som AT-läkare.
Hur känns det att "debutera" på arbetsmarknaden som 25-åring?
– Läskigt! Jag har ju pluggat länge, men jag är fortfarande ganska ung för att vara klar. Läkare är ju på något sätt ett pondusyrke, det känns lite konstigt att man ska ge råd åt personer som är äldre än vad jag är. Men samtidigt är det spännande, så klart.
Att kliva in som läkare vid 25 års ålder är inget ovanligt, många är något äldre. Ekonomiskt sett finns förstås eventuella studielån som en tyngande ryggsäck, och sen jobbstart innebär att antalet år att tjäna in pension på är potentiellt färre.
Men eftersom hon kliver in på en genomsnittslön omkring 33 000 kronor som AT-läkare (enligt Saco), och möjligheterna att höja sin lön är goda, kan hon säkert stärka upp sitt pensionskuvert med privat sparande. Tjänstepensionen i hennes avtal kommer också göra sitt.
Vad tror du man vinner på att plugga länge?
– Det är roligt att plugga. Studentlivet är mer kravlöst på ett sätt, man kan styra mycket över sin tid.
Vissa tar en paus från sina studier efter gymnasiet för att jobba en stund, men inte du. Varför?
– Jag var inställd på att börja plugga direkt. Det var nästan lättare att börja studera än att faktiskt få ett jobb. Jag tror att det är många, speciellt i dessa tider, som kan relatera till det. Studierna blir en slags trygghet.
Finns det något man missar när man pluggar vidare direkt?
– Många i min ålder har redan skaffat barn, det känns som att den fasen kommer snabbare när man börjar jobba direkt, säger Ida Olsson.
Ida Olsson har pluggat länge, men ännu har hon inte haft någon heltidsanställning. Hans Wilensjö började jobba i tonåren, och gör det fortfarande.
Om man likt Hans vill jobba vidare efter pensionen finns det i dag reglerat i LAS, lagen om anställningsskydd, att man har rätt att jobba till 68 års ålder. Sedan har arbetsgivaren rätt att säga upp dig.
Om två år kommer den gränsen att höjas till 69 år. Likafullt finns det idag inget som hindrar en arbetsgivare att behålla sin 73-åring eller 77-åring, om båda parter så vill.
Ett plus för den som jobbar vidare vid pensionsåldern är att inkomstskatten sänks från och med 66-årsdagen. Man tjänar likväl in nya pensionsrätter och väljer man att inte ta ut någon pension leder det till högre månadsutbetalningar senare i livet. Samtidigt blir man mer attraktiv som anställd, genom att arbetsgivaravgiften sänks från drygt 30 till drygt 10 procent från året man fyller 66.
Hans Wilensjö har inte satt något slutdatum för sin nya jobbkarriär. Han är inte så mycket för att ligga på latsidan, och har bland annat varit med och byggt hönshuset med tillhörande hönsgård på äldreboendet Lindögården i Västervik.
Varför fortsätter du att arbeta?
– Så att man kan tjäna lite extra klöver, man vill kanske kunna bjuda barn och barnbarn på middag och åka på idrottsevenemang. Jag är en aktiv cyklist och det kostar lite pengar.