Kaffesumpen, middagsresterna, äppelskrutten och äggskalen ska alla ner i den bruna papperspåsen för matavfall. Sorteringen har ökat, men än är det långt kvar innan målen i kommunens nya avfallsplan har uppnåtts.
– Allt som är nytt tar lite tid. När vi körde i gång fastighetsnära insamling var det motigt och knorrigt i början, för så är det att skaffa nya vanor, men i dag är det inga konstigheter. Om vi skulle ta bort möjligheten att få förpackningarna hämtade hemma tror jag att det skulle bli ramaskri, säger Agneta Westerberg, miljöhandläggare på Västervik Miljö och Energi AB.
I nuläget sorterar 44 procent av kommunens villaägare sitt matavfall. För de som bor i flerbostadshus landar siffran på blygsamma tio procent. Målet är att 90 procent av kommuninvånarna ska sortera sitt matavfall år 2020.
– Jag tror att folk tycker att det är lite kladdigt och joxigt. De tror att det är krångligare än det behöver vara. Nya vanor måste sätta sig lite, säger Agneta Westerberg.
En mer hållbar påse, som också är förslutningsbar, ska underlätta sorteringen.
– Just mat har en tendens att lukta lite, men det är vårt ansvar att minimera luktproblem och att göra det enkelt. I grund och botten slänger vi alldeles för mycket mat. Det bästa vore att ändra våra konsumtionsbeteenden, säger Pär Dunge, affärsområdeschef för Västervik Miljö och Energi AB.
Matavfallet som samlas in transporteras till Linköping och mals sönder till en slurry. Slurryn åker sedan tillbaka till Västervik och omvandlas till biogas i en anläggning på Lucernaområdet.
– Försök att elda upp en gurka, det är inte så lätt. Det är mycket vätska, och sen blir det aska. Men gör du slurry av gurkan får du ut biogas som du kan driva fordon med, och sedan rötrester med näring som går tillbaka till jorden. Då sluter du kretsloppet, säger Agneta Westerberg.
Enligt beräkningar räcker en papperspåse med matavfall till 2,5 kilometers bilkörning efter att det har omvandlats till biogas.
Nio till tio procent av villaägarna har aktivt valt att inte sortera sitt avfall. I stället för kärl med särskilda fack för plast, glas och metall, slänger de helt enkelt alla sopor i samma tunna och betalar en högre avgift för att slippa sortera.
– Jag tror att det beror på bekvämlighet. De orkar inte bry sig och betalar hellre för det, säger Agneta Westerberg.
Procentuellt sett har kostnaden för att inte sortera ökat mer än för de som sorterar.
– Det är oftast i plånboken det sitter.
Västervik Miljö och Energi försöker att fånga upp också den här gruppen.
– Men det går tyvärr långsamt att få till, säger Agneta.
En annan stor utmaning är att få till sortering för de som bor i flerbostadshus, och där hänger mycket på fastighetsägaren. I vissa fall handlar det om att det rent utrymmesmässigt är svårt att få plats med flera olika kärl.
– Flerbostadshus kan bli bättre på att sortera ut både förpackningar och matavfall, säger Pär Dunge.