Fjäderlik körvel smakar svagt av lakrits
Med sin milda fina smak är den något av örtagårdens doldis. Men även snälla kryddor förtjänar uppmärksamhet. Låt sommaren få smak av körvel.
Minipajer. Små minipajer fyllda med sparris och färsk körvel.
Foto:
Det ligger i körvelns innersta väsen att vara så där ljuvligt mild, fin och behaglig och bara nynna lite lätt någonstans i tonregistret mellan persilja och anis. En vän örtig lakritssmak som är ack så förgänglig.
De eteriska oljorna i körveln sticker sin kos fortare än kvickt. Körveln är därför mycket känslig för upphettning och ska inte tillsättas förrän så sent som möjligt i matlagningen. Allra helst strös nyhackade blad över i sista minuten precis innan serveringen.
Men man bör också skilja på körvel och körvel. Spansk körvel är en busig bastard med skarp lakritssmak som inte är så värst superlämpad för matlagning. Dansk körvel är däremot himmelsk till rätter med kokta grönsaker, ägg och fisk.
Ett gammalt kockknep är att strö nyhackad körvel över den hemgjorda béarnaisesåsen för extra finess. Körvel ingår även i den klassiska franska kryddblandningen fines herbes.
I Danmark kokar man också ofta soppa enbart på körvel, helst tidigt om våren när de första skotten kommer. Så här års kan man hjälpa till med persilja om det skulle knipa på körvelfronten, även om smaken inte riktigt blir densamma.
Man kan också köpa färdigodlad körvel på kruka, plantera om och ställa utomhus för en lagom vuxen körvel som varar sommaren ut.
De fjäderlika bladen är rika på C-vitamin och kan sänka syran i rätter med rabarber eller krusbär. Torkad körvel når tyvärr sällan upp till samma höjder som det färska originalet.
Förr ansågs körveln som stärkande för både kropp och själ. I dag lever den tyvärr en tynande tillvaro i skuggan av mer bombastiska inneörter.
Ett av de allra bästa sätten att återupptäcka körveln är att strö en näve nyss hackade blad över en nygjord omelett. En seger för det finstämda.
Så jobbar vi med nyheter