Finska krigsbarns trauman har tabubelagts

Pirkko Engström hoppas att dagens invandrarbarn får bättre hjälp.

­ Det var hit till torget framför Rådhuset som många av barnen kom, säger Pirkko Engström, vice ordförande i Ostkustens Finska Krigsbarn. Foto: ANDERS LILJEGREN

­ Det var hit till torget framför Rådhuset som många av barnen kom, säger Pirkko Engström, vice ordförande i Ostkustens Finska Krigsbarn. Foto: ANDERS LILJEGREN

Foto:

Västervik2004-09-07 01:00
Nyligen kom Pirkko Engström hem från Finland. I egenskap av vice ordförande i Ostkustens Finska Krigsbarn deltog hon i ett möte i Jyväskylä som samlade 200 personer från både Sverige och Finland. Temat var kriget och dess följder.
- Raija-Leena Punamäki, en professor från Tammerfors, berättade om hur barn kan överleva trauman. Här i Västervik har vi många invandrarbarn, speciellt från Bosnien, som bär på svåra upplevelser. Därför är det glädjande att veta att det finns hopp     barn behöver inte stanna kvar i sina trauman, säger Pirkko Engström, som jobbat inom barnomsorgen i 30 år.
Även om många av de finska krigsbarnen fick det bra i Sverige, så lever känslan av att ha blivit bortglömd och undangömd kvar hos många.
-Vad som hände har varit nästintill tabubelagt och knappt diskuterats vare sig från statens sida eller bland krigsbarnen.
Det är en av anledningarna till att Pirkko Engström inte kan säga hur många finska barn som kom till Västervik under kriget. Totalt beräknar man att 70000 barn sattes på tåg från Helsingfors till Haparanda. Vid gränsen fick de genomgå en hälsokontroll och avlusades innan de skickades ut till olika delar av landet.
Hon blickar ut över Stora Torget, den första plats som många finska krigsbarn såg av Västervik. Där möttes de av Inga Flink från Rädda Barnen som sedan placerade ut dem i familjer. Det är nu ungefär 60 år sedan barnen skickades till Sverige från det krigsdrabbade Finland. Men för många lever traumat kvar.
- Vi hoppas få veteranstatus i Finland för att få möjlighet till rehabilitering. Det vore att få början av en ett erkännande från finska staten om försummelse av barn, säger hon.
Försummelsen låg i att skicka iväg barn utan sina föräldrar till främmande människor och okända miljöer. I 40-talets Sverige erbjöds inget organiserat stöd till barnen.
- Det är viktigt att så fort som möjligt få den historien i dagen. Det är erfarenheter som kan hjälpa dagens invandrare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om