Finanskrisens följder för USA och Kina

Vi upplever nu en kombinerad finans- och lågkonjunkturkris som berör alla industri- och utvecklingsländer. Det kan därför vara intressant att jämföra utvecklingen och framtidsutsikterna för den från hög ekonomisk och politisk nivå nedåtgående supermakten USA och den från låg nivå framväxande stor- och kanske supermakten Kina.USA har fattat beslut om två stora stimulanspaket omfattande motsvarande 5650 respektive 6450 miljarder kronor. Det kinesiska paketet motsvarar 4850 miljarder kronor. Beroende på växelkurserna kan siffrorna variera något. Enligt SEB var värdet av världens totala valutareserv den siste december 2007 6450 miljarder dollar och alla räddnings- och stödpaket 5550 miljarder dollar omkring den 15 augusti - det mesta garantier och inte omedelbara utgifter.USA:s budgetunderskott för budgetåret 2008 som löpte fram till 30.9 uppgick till 455 miljarder dollar. Enligt kongressens budgetkontor kan det beräknade underskottet för 2009 på 750 miljarder dollar (5,5 procent av BNP) på grund av kriserna urholkas och bli större än 1000 miljarder dollar. Enligt prognosen för år 2009 får USA en statsskuld på 9500 miljarder dollar.Ovannämnda underskott visar tydligt faran av att i bättre tider leva över sina tillgångar. Underskotten har huvudsakligen finansierats med av Kinas och olje-ländernas köp av amerikanska statspapper. Redan nu vet vi att de långivande utvecklingsländerna i egenskap av globala aktörer kommer att ställa hårda krav på fortsatt kapitalöverföring. Detta gäller både till USA och de båda för världsekonomin mycket betydelsefulla Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken (VB).Än så länge avvaktar både Kina och Saudiarabien med att bidra med kapital till IMF och VB. Detsamma torde bli aktuellt med fortsatta köp av USA-stats- papper. Båda jämte övriga penningstarka utvecklingsländer kommer att kräva omfattande motprestationer för fortsatta kapitalöverföringar. De största industriländerna har som ett första steg beslutat att ge Kina och Saudiarabien fler röster i IMF och VB. Den pågående krisen visar att länder som Kina med stora överskott i såväl statsbudgeten som bytesbalansen inte bara klarar krisen bättre utan även i kraft av sin kapitalstyrka snabbt stärker sitt politiska inflytande i världen.Under ett lands första utvecklingsstadium är tillväxten beroende av exportmöjligheterna. När landet som Kina får en stor köpstark medelklass minskar exportberoendet till förmån för ökad inhemsk konsumtion. Kinas regering hoppas nu att den på grund av krisen minskade exportmöjligheten till en del ska kunna ersättas av ökade inhemska investeringar och konsumtion med hjälp av det ovan nämnda stora stimulanspaketet.Kinesiska makthavare anser att det behöver nyskapas 15-20 miljoner jobb årligen inte minst för att förebygga fler omfattande oroligheter än de många som redan nu drabbar Kina. För att klara detta krävs en årlig tillväxt på minst åtta procent. Kinas tillväxt har under många år uppvisat siffror på 10 till 11 procent. Industriländernas ekonomiska samarbetsorganisation OECD tror att Kinas tillväxt mjuklandar på 8 procent näst år och drygt 9 procent 2010. Blir dessa siffror verklighet medan industriländernas tillväxt blir negativ eller i bästa fall svagt positiv förstår man att Kina är på god väg att någon gång i framtiden axla USA som världens främsta ekonomiska och därmed även militära stormakt. Det bekymmersamma i dagens läge är att de stora kapitaltillgångarna och därmed större möjligheter till maktutövning finns i stater med bristande eller obefintligt demokratiskt styre.

Finanskrisens följder för USA och Kina

USA: och Kinas ställning i lågkonjunkturen och faran av att i bättre tider leva över sina tillgångar, skriver Carl-Erik Bladh i dagens debattartikel.