På föräldrarnas soliga baksida berättar Jörgen om kvällen då det inträffade, efterspelet och hur han vill berätta sin historia för att sprida kunskap om hur viktigt det är att kunna hjärt- och lungräddning.
Vi träffar Jörgen i hans föräldrars hem i Västervik. Han är ursprungligen från Överum och har vuxit upp och bott större delen av livet i Västervik. För många är han känd för att ha spelat fotboll i bland annat VFF i många år. Just nu arbetar han som enhetschef inom kultur- och fritidsförvaltningen i Täby kommun och bor sedan 2014 i Stockholm med sin familj, bestående av sambon Jessie och barnen Hanna, 9 år, och Hector, 6 år.
Men det är ingen självklarhet att Jörgen sitter här idag. För två månader sedan fick han hjärtstopp.
– Om det skulle ske så kunde det inte ske på någon bättre plats. Det hade kunnat ha en helt annan utgång. En av tio överlever ett hjärtstopp och jag är en av dem, det är ingen slump. Mycket tur, men det handlar om vad de som befinner sig på plats gör.
Det var i somras, den 20 juli, som Jörgen befann sig på en 50-årsfest i Västervik tillsammans med Jessie och deras närmaste vänner. Han berättar att det var en fin och solig dag, de hade varit och badat tidigare.
– Jag mådde prima!
Även veckan innan festen hade Jörgen mått bra. Under veckan hade familjen varit på semester och han hade varit ute och löptränat varje dag. Han beskriver det som att han var i god form.
– Jag kände mig otroligt frisk och stark.
Det fanns alltså inga förvarningar. Inte heller under kvällen var det något som kändes fel. Så helt plötsligt händer det.
– Det sista jag minns är att ett par av mina vänner går hem från festen. Det var strax innan det hände.
Klockan 22:10 sjunker Jörgen plötsligt ihop i stolen han sitter i.
– Jag fick i ett hjärtstopp, ett ventrikelflimmer. Pulsen hoppade plötsligt från 60 till 270, vilket innebar att hjärtat inte kunde pumpa ut blodet. Jag slocknade direkt.
På festen var det 40-50 gäster. De som sitter vid samma bord ropar på Jörgens sambo som säger åt någon att ringa 112. Någon annan i sällskapet vet att det finns personer på festen som jobbar inom sjukvården och hämtar dem.
Sen går det fort. Vilket antagligen är det som räddar Jörgens liv.
– Jag har fått berättat för mig att medan någon ringde 112 så var det flera som hjälptes åt med hjärt- och lungräddning.
Samtidigt som ambulans är på väg till adressen går det ut ett sms till alla i närheten som är sms-livräddare. Minst fem personer anländer till platsen, varav en av dem har med sig en hjärtstartare.
– Det var en sådan tillfällighet. Det var en av sms-livräddarna, en turist som bara var på besök i Västervik, som hade en hjärtstartare i sin bil.
Från att Jörgen kollapsar till dess att han får den första stöten av hjärtstartaren går det sju minuter. Under den tiden fortsätter vännerna och de anlända sms-livräddarna med HLR.
– Det är otroligt hur alla som var där hjälpte till, det var som en hastigt ihopsatt projektgrupp som bara fungerade. Alla kunde ju inte göra HLR, men alla hjälpte till på något vis.
Jörgen berättar att under tiden han fick HLR tog andra i sällskapet hand om allt runt omkring. Någon tog hand om alla barn som var där och såg till att de kom in och inte behövde se vad som hände. Någon flyttade på bilar så att räddningstjänsten kunde komma fram. Någon lös upp platsen med ficklampa och någon gjorde plats och flyttade på möbler.
– De var så handlingskraftiga, helt otroligt. Alla vidtog åtgärder och agerade. Både jag och familjen är förstås oändligt tacksamma för allas insatser.
Jörgen tillsammans med barnen Hanna och Hector. Här på Danderyds sjukhus.
När räddningstjänsten anländer byter de av Jörgens vänner och sms-livräddarna. Det krävs fem stötar av hjärtstartare och det tar mellan 15 och 20 minuter innan Jörgens hjärta går över i normal rytm och börjar slå igen.
– Jag var vid medvetande vid något tillfälle när de lastade in mig i ambulansen, men jag kommer inte ihåg någonting alls.
Väl på akuten går det också väldigt fort. Jörgen körs i ambulans till sjukhuset i Kalmar för att göra en röntgen av kärlen på hjärtat för att veta om det är en hjärtinfarkt.
– Jag har vaga minnen från resan, att personalen säger "nu är det si och så långt kvar". Jag har fått berättat för mig att jag frågar om det är en hjärtinfarkt. Men de upplevde mig som väldigt snurrig.
Under tiden får Jessie ta en taxi till Kalmar. Hon stannar till hemma hos Jörgens föräldrar där Hanna och Hector också finns. Hon kan berätta för föräldrarna vad som hänt och ta med sig lite saker. Med sig på resan har hon en nära vän till henne och Jörgen som stöd.
– När jag väl vaknar i Kalmar på morgonen den 21 juli så har jag inga minnen alls från dagen, allt är borta, fortsätter Jörgen berätta.
– Jag kom inte ihåg att vi varit och badat eller att vi varit på festen. Men minnena kom tillbaka snabbt.
Jörgen när han precis blivit utskriven från Karolinska universitetssjukhuset.
Hur mådde du när du vaknade?
– Jättedåligt. Jag hade väldigt ont, flera revben var krossade efter hjärtkompressionerna och jag hade fått mycket smärtlindring som också gjorde att jag mådde dåligt. På natten kräktes jag.
Jörgens vänkrets har en chattgrupp där de håller kontakten. Han berättar att när han vaknade och var lite mer klar så gick han in och kollade i chatten.
– Den var full av meddelanden, "har någon hört något" och så vidare.
Jörgen skrattar till.
– Så jag svarade en av dem "Nej, inte ett ljud"!
Senare samma dag går ambulansfärden tillbaka till Västervik igen. Hjärtinfarkt var det inte. I Västervik görs ett ultraljud på hjärtat som visar att hjärtstoppet har gett bestående skador. Muskeln har förlorat pumpkraft; Jörgen har fått hjärtsvikt.
– Det är något som jag kommer få leva med. Just nu håller vi på att ställa in fyra nya läkemedel som ska göra att hjärtat får så bra pumpkraft som möjligt.
Efter att ha mellanlandat i Västervik flyttas Jörgen till Danderyds sjukhus, och senare till Karolinska universitetssjukhuset. Där får han en ICD inopererad, en slags pacemaker med inbyggd hjärtstartare.
En vecka efter hjärtstoppet, den 27 juli, får Jörgen komma hem.
Efter hjärtstoppet har Jörgen fått en ICD inopererad. Det är en pacemaker med inbyggd hjärtstartare.
Hur mår du idag?
– Det går upp och ner. Jag oroar mig inte för att det ska hända igen, men ibland kan jag känna att det är så orättvist. Att jag inte bara ska få ett hjärtstopp, utan hjärtsvikt också. Det kommer att förkorta mitt liv. Men sen vänder det väldigt fort och jag är superglad att vara i livet.
– En del i bearbetningen har också varit att prata med de inblandade och få en uppfattning om vad som hänt. Vi har verkligen insett vikten av att behärska HLR.
Hjärtsvikten och de läkemedel Jörgen måste ta gör honom trött. Han är även hjärntrött efter händelsen och kan därför inte jobba heltid ännu. Han har även fått förvärrad migrän.
– Det är inte bara att överleva och köra vidare.
Och självklart har även familjen påverkats av det som hänt.
– Barnen verkar ta det rätt bra, det är klart att de har frågor, men då pratar vi med dem så att de inte ska oroa sig. Det har varit en stor belastning för Jessie. Eftersom jag inte orkar så mycket och inte kan vara så delaktig har hon fått ta ett jättestort ansvar.
Jörgen Söderlund är bekant för många som fotbollsspelare i Västerviks FF. Här en bild från 2013, då han blev utnämnd till Veckans spelare i VT.
Jörgen berättar att tankarna på att något kan hända har funnits i bakhuvudet sedan tidigare.
– Jag har ett hjärtfel sedan innan som heter AV-block 3. Det saknas signaler mellan förmak och kammare i hjärtat vilket gör att det inte fungerar som det ska.
AV-blocket upptäcktes 2017 efter att Jörgen känt sig konstig under en bilfärd. Han berättar hur han fick domningar och svårt att fokusera blicken, symptom på dålig syresättning i blodet.
När han sedan sökte vård på vårdcentralen hade han väldigt låg puls, det togs ett EKG och han blev omedelbart skickad med ambulans till sjukhuset i Stockholm. Tre dagar senare fick Jörgen en pacemaker inopererad och har sedan dess mått bra.
– Jag behövde inga mediciner och jag hade inga besvär av det. Jag har tränat och spelat fotboll varje vecka. AV-blocket har ingenting med det här hjärtstoppet att göra, och den pacemakern var bara för att hålla rytmen. Det jag har nu är en annan typ.
Vad som gjorde att Jörgens hjärta stannade vet man fortfarande inte. Han lyfter vikten av HLR-utbildning och av att de som kan HLR registrerar sig som sms-livräddare.
– Det viktiga är att agera snabbt, eftersom chansen att överleva minskar med tio procent för varje minut som går. Men eftersom chansen är ytterst liten att få igång hjärtat med enbart kompressioner behövs det också fler hjärtstartare på offentliga platser som är tillgängliga dygnet runt. Idag finns många hjärtstartare inlåsta efter kontorstid, eller att de inte ens finns registrerade i hjärtstartarregistret. Jag har haft en otrolig tur och önskar förstås att fler kan få överleva.