Fästingen - sommarens minsta och största skräck

Fästingarna tillhör djurgruppen kvalster, som är ett slags spindeldjur. Den vanliga fästingen finns i västra och centrala Europa, samt i länder i före detta Sovjetunionen. I Asien finns en art som liknar den vanliga fästingen utbredd. I Nordamerika finns också två fästingarter som både påminner i utseende och som har samma funktion där som vår vanliga fästing.
I Sverige finns vanlig fästing i hela Götaland, nästan hela Svealand och, mer sällsynt, utefter norrlandskusten.

Den vanligaste fästingöverförda sjukdomen är Borrelios, som orsakas av borrelia-bakterien. Ungefär 5-20 procent av nymferna, och 15-40 procent av de vuxna fästingarna bär på bakterien, men eftersom nymferna är så många fler än de vuxna fästingarna är det större risk att bli smittad av en nymf.
Borreliabakterien finns i fästingens tarmkanal och därför kan det ta upp till ett dygn innan man smittas av en infekterad fästing. Det bästa är alltså att hitta, och ta bort fästingen så snart som möjligt.

Det tar ofta lång tid innan fästingarna hittar ett ställe att bita sig fast på, därför är chansen stor att man kan hitta dem när de fortfarande kryper omkring poch lätt kan plocka bort dem.
Hittar man ändå en fastsugen fästing tar man lättast bort den med en fästingplockare eller en pincett. De finns att köpa på Apoteket. Ta tag om fästingen i mundelarna, så nära huden som möjligt och dra ut. Går det trögt kan man försöka att lirka lite fram och tillbaka, Fästingen har nämligen bakåtriktade hakar i mundelarna som kan göra det svårt att dra rakt ut. Mundelar som fastnar i såret är oftast inte farligt, och de brukar falla av efter några dagar.

Fästingen kan även bära på andra sjukdomar, där den vanligaste är bakterien anaplasma, även kallad fästingfeber. Bakterien kallades tidigare ehrlichia. Forskning har visat att många som blir bitna av fästingar bildar antikroppar mot sjukdomen, men det är få som blir riktigt sjuka.
De flesta märker inte ens att de blivit smittade.
Båda sjukdomarna kan behandlas med antibiotika. Borrelios visar sig oftast som en hudrodnad runt stället där man fått bettet. Den växer och bleknar ofta, men inte alltid, i mitten så att rodnaden blir ringformad. Ungefär hälften av alla som drabbas får samtidigt någon form av irritation, som domningar eller klåda, inom det drabbade hudområdet. Ibland får man också symtom som lätt trötthet, huvudvärk, eller led- och muskelvärk.
Hos mindre än var tionde som får symtom av borrelia drabbas nervsystemet.
Om man upptäcker en rodnad eller får andra infektionstecken efter ett borreliabett, bör man söka distriktsläkare eller infektionsläkare.Källor: Zoologiska museet på Lunds univeritet, Naturhistoriska riksmuseet, Sjukvårdsrådgivningen samt Mats Haglund, överläkare på infektionskliniken på Länssjukhuset i Kalmar.

Fästingen - sommarens minsta och största skräck

De brukar kallas sommarplågan och vår tids pest. Fästingarna är inga populära djur, och rädslan för att få fästingöverförda sjukdomar bara ökar.