Den gamle sjömannen Arne Karlsson i Västervik har mer att berätta om den gamla färjan, som från början var en minisvepare, byggd i trä, från andra världskriget. Hon var byggd 1943 vid Clapson & Son, Lorighborough, England och bar namnet MMS 280. Hon var för övrigt en av landstigningsbåtarna vid Normandie under dagen D.
Efter kriget, 1946, såldes hon till Norge och bytte namn till Lahela 3. Hon byggdes om till bil- och passagerarfärja med plats för 205 passagerare och 20 personbilar. I början av 1960-talet såldes hon till Sverige och 1966 köpte Fred Olssons Rederi AB Beron i Västervik, fartyget. Hon fick namnet Borgholm och gick i trafik mellan Oknö och Öland under många år.
1996, efter en rad ägarbyten, hamnar hon till slut i Stockholm och byggs om igen. Den här gången till ett vikingaskepp. Det var några entusiaster som tyckte att Stockholm skulle behöva ett vikingaskepp anpassat för turism och företagsevent. Så Borgholm bytte namn till mer passande Svea Viking.
Bygget var inte gjort i en handvändning. Det fanns hinder på vägen. Sättet att dels bygga ett tillräckligt stort fartyg, dels få tillstånd för passagerarfart var att bygga om ett befintligt skrov. Det perfekta skrovet hittades - alltså den uttjänta träfärjan Borgholm. Allt utanpå och inuti skalades av. Så följde ett hårt slit i varvsdockan på Beckholmen i Stockholm. Utanpå den kravellbyggda bordläggningen i ek formades klinkbyggda stävar i vikingalinjer, strävandes uppåt i ett drakhuvud och dito stjärtkringla.
Ombord skapades en gästabudssal under däck, och uppe på däck stod rader av specialdesignade bord och bänkar i tung ek. Här hölls hejdundrande gillen och bröllop, sightseeingturer till sjöss, och om vintern firades midvinterblot (julbord) i salen under däck.
Svea Viking fick en ståndsmässig plats vid Skeppsbron framför kungliga slottet i Stockholm. En aprilmorgon 2007, strax före klockan 04.30, tog allt slut. Skeppet började brinna och brann ned fullständigt. Inga personer kom till skada men fartyget fick omfattande skador och blev liggandes halvsjunket i marvattnet vid kajen sedan släckningsarbetet var över.
En månad senare inleddes bärgningen. Stockholms hamns pontonkran Lodbrok försökte lyfta upp resterna på en ponton. Vid första lyftförsöket gled de aktra vajrarna så man sänkte ner vraket igen. Efter att en dykare varit nere och flyttat vajrarna framför propellern gjordes ett nytt försök. Denna gång såg allt ut att gå bra tills kölen brast. Hon sänktes ner igen och bärgningen avbröts.
MMS 280, Lahela 3, Borgholm och Svea Viking finns inte mer. Nu är hon för evigt sjöhistoria.
Källor: TT och DN april 2007. Mönsteråsbloggen och furudalsbruk.se