Till elevassistent Andreas Iordanidis kommer elever i en strid ström för att låna kortlekar, brädspel och pingisracket på rasterna.
För eleverna i årskurs åtta och nio innebar nyordningen en stor förändring, medan de nya sjuorna sedan tidigare var vana att lämna in sina mobiler vid skoldagens början.
– Jag blev lite ledsen först, jag hade längtat hela mellanstadiet efter att få använda min mobil på rasterna. Men det var ju inte svårt att vänja sig, säger Samra Rustamli i klass 7E.
Saga Ekeflod går i klass 9C och har tidigare kunnat använda sin telefon på rasterna. När skolan blev mobilfri kände hon till en början ett behov av att "ta igen" tiden när hon kom hem. Men nu har hennes användande gått ner, även på fritiden.
– Jag hade aldrig trott att man kunde ha så kul utan mobiler, säger hon.
De andra håller med. Nu tvingas de hitta på annat på rasterna, och det gör att de blir mer sociala.
En promenad genom skolans korridorer bekräftar detta. Ljudnivån i uppehållsrummet är högre än tidigare, på grund av att eleverna faktiskt pratar med varandra. Det är positivt, tycker elevassistent Andreas Ioirdanidis, som jobbar i kafeterian. Till honom kommer elever i en strid ström för att låna kortlekar, brädspel och pingisracketar.
– Jag ser hur de umgås mycket mer nuförtiden. Det är jätteroligt att se!
Smilla Edström, Saga Ekeflod och Tyra Tjernberg i klass 9C köar för att låna pingisracket i skolans kafeteria.
Alaa Alkhashan i klass 7C uppskattar att skolan och umgänget med kompisarna blivit mer socialt.
– Jag hade nog inte haft så många kompisar om jag haft mobilen. Nu pratar man med alla, det är trevligt. Och jag går ut mer på rasterna och sitter inte bara inne. Jag känner att jag orkar mer nu, säger hon.
Även Benjamin Larzon i klass 8E utnyttjar ibland tiden till utomhusaktiviteter.
– Jag och mina kompisar brukar gå bort till Bökensved och köra fotboll ibland på rasterna, säger han.
Bökensved ligger nära "Ludde" och dit brukar en del elever gå för att spela fotboll på rasterna.
Just det sociala kan däremot även ha sina nackdelar, enligt Smilla Edström i klass 9C.
– På ett sätt är det typ skönt nu. Man blir inte distraherad på samma sätt och man måste vara mer social. Men det gör att jag verkligen är jättetrött när jag kommer hem.
Hon berättar att den sociala tröttheten till och med fått henne att välja bort mobilen även kvällstid. Till förmån för umgänge med familjen.
– Jag har börjat kolla tv ihop med mina föräldrar, det är jättemysigt! säger hon.
En farhåga som tjejerna i nian hade var att ensamma elever skulle kunna lida av mobilförbudet.
– Om man inte har någon mobil att titta i så ser man ju ännu mer ensam ut, säger Smilla Edström.
Klasskompisen Tyra Tjernberg tror ändå att det på vissa sätt blivit lättare även för de ensamma eleverna att få kontakt.
– Det är ju lättare att bjuda in folk när de inte sitter med sin mobil, säger hon.
Hon berättar att ett annat orosmoment har varit hur man ska agera när något händer under tidpunkter då man inte får ha sin telefon.
– Jag tycker ändå att vi kunde få ha dem på idrotten, om vi till exempel är ute i skogen och orienterar. Tänk om man kommer bort eller skadar sig, hur ska någon då kunna hitta en?
Elever på Ludvigsborgsskolan spelar kort, umgås och pratar på rasterna när de inte längre kan använda sina mobiler. De flesta är positiva till förändringen, trots lite besvikelse till en början. Från vänster Tyra Tjernberg, Smilla Edström, Benjamin Larzon, speciallärare Anna Krook samt Saga Ekeflod.
Specialläraren Anna Krook, som deltagit i samtalet, poängterar att man vid sådana tillfällen förmodligen agerar som man gjorde förr, innan mobilerna fanns. Det vill säga letar och ropar. Och att det brukar ordna sig.
Som lärare är hon odelat positiv till vad den mobilfria skolan har fört med sig.
– Det är så stor skillnad på rasterna nu. Eleverna tittar upp, hälsar och pratar mer. Och det känns som om det blir färre konflikter på skoltid. Jag gillar det här jättemycket!