Vi var ett gäng golftokiga Västerviksbor – plus en mycket trevlig Uppsalabo – som drog iväg för att få spela på fina golfbanor som start på årets säsong. Och nog var det fina banor som väntade på Costa Navarino Golf utanför Pylos som ligger 30 mil söderut från Aten. Men trots golfen var det upplevelserna vid sidan om som gjorde starkast intryck på mig. Men dessa återkommer jag till.
Först ska det handla om golf. Grekland är sannerligen inget stort golfland. Här finns bara sex banor totalt och två av dem - The Dunes Course och The Bay Course - ligger strax utanför Pylos. Vid den första banan finns lyxhotell med alla faciliteter som önskas kan.
Banorna är i absolut toppklass. Det vimlar nämligen av banarbetare som ser till att skicket är det allra bästa. Och de är verkligen diskreta. Så fort du närmar dig ett hål försvinner de för att dyka upp igen när du spelat klart hålet. Utsikten på de allra flesta hålen är ögonbedövande och det blir många bilder tagna för familjealbumet.
Du kan självklart bo vid banan men vi föredrog att bo inne i den mysiga hamnstaden Pylos. Vi hade ju tillgång till egen transport eftersom vi flög till Aten och därifrån hade hyrbuss/bil. Flygresan startade förresten i Linköping och sedan flög vi via Amsterdam till Aten. Skönt att landa i Linköping vid hemkomsten och veta att det bara är dryga timmen till Västervik.
Den golfarrangör som satsar på direktflyg från Sverige till Kalamata - bara knappt fem mil från Pylos - kan nog räkna med många golfande svenskar framöver. Banorna förtjänar verkligen ett besök.
Nu över till den andra delen av denna resa: den kulturella. Från mitt hotellrum såg jag rakt ut över Navarinobukten, en del av Joniska havet som Medelhavet heter mellan Grekland och Italien.
Den 20 oktober 1827 stod slaget om Navarino - det sista sjöslaget som utkämpades med enbart segelfartyg. Här lyckades grekerna - med mycket god hjälp av britter, fransmän och ryssar - ge turkarna ordentligt med stryk. Det framgångsrika sjöslaget ledde till att grekerna efter århundraden av ottomanskt styre äntligen blev självständigt.
Det var dags för turken Ibrahim Pasha att packa ihop sina pinaler och lämna den ståtliga borgen ovanför Pylos - en borg som du naturligtvis inte får missa att besöka.
1912 genomfördes som bekant sommarolympiaden i Stockholm. Guldmedaljören i stående längd utan anlopp - jo, så var den korrekta benämningen - hette Kostis Tsiklitiras som vann på 3,37 meter. Tsiklitiras, som också var bronsmedaljör i stående höjd utan anlopp på 1,55 meter, kom från just Pylos och med anledning av 100-årsjubileet fick vi vara med på ett event i guldmedaljörens hus under vår vistelse. Ja, man kan gott påstå att vi svenskar var hedersgäster. Inbjudare var Dimitris Kafantaris som är borgmästare i Pylos.
Greklandskännaren och tidigare chefredaktören på VT, Hans Holm, överlämnade gåvor från dels golfresenärerna, dels kommunalrådet Harald Hjalmarsson som själv är stor Greklandsvän.
Det fanns ytterligare fyra golfande svenskar med på högtidligheten. En av dem, Bosse Petersson, känd fotbollstränare och kommentator på Viasat, representerade Svenska Olympiska Kommittén. Även från SOK blev det gåvor och också en inbjudan till borgmästaren att komma till Stockholm och OS-firandet där den 9 juni.
Hur det gick för OS-hjälten Tsiklitiras? Inte så bra. 1913 drog han ut som frivillig i Balkankriget och dog i hjärnhinneinflammation endast 25 år gammal.
På tal om OS är det dags att berätta om veckans höjdpunkt, åtminstone för mig som sportnörd. Den enda dagen det regnade under veckan drog vi iväg elva mil norrut till Olympia - platsen för de allra första olympiska spelen 776 före Kristus. Snacka om att beträda historisk mark.
Jag trodde att det skulle handla om en liten oansenlig "idrottsarena" men ack vad jag bedrog mig. Här kan man verkligen snacka om pompa och ståt. Och allra ståtligast var förstås det 64 meter långa templet som byggdes till Zeus, gudarnas konung, ära. Hustrun Hera, gudarnas drottning, skulle naturligtvis också ha ett tempel. Dock inte lika stort som makens...
Vi passade på att besöka löparbanorna och jag gjorde, trots konstgjord knäled och förmodligen mot min läkares inrådan, en provstart för att få in den rätta känslan. Jag säger bara: Släng dig i väggen Usain Bolt!
Olympiastadion begravdes i en av de våldsamma jordbävningar som år 522 och 551 hemsökte stora delar av Grekland.
Olympia låg under många århundraden begravet och bortglömt men grävdes fram i omgångar under 1800-talet. Det tackar vi särskilt för. 1988 blev Olympia uppsatt på Unescos världsarvslista.
Man kan nu tro att det räcker med upplevelser under en vecka i Grekland. Men icke.
När vi kom hem till hotellet på långfredagens eftermiddag var det alldeles svart med folk på gatan. Där smög också omkring diskreta män med proppar i öronen och vapen innan byxlinningen. Plötsligt kommer en stor svart bil inglidande och ut stiger Antonis Samaras - ledande oppositionspolitiker och partiledare för Nea Dimokratia, högerpartiet i Grekland.
Samaras har sina rötter i Pylos och gästade hemstaden för att delta i kvällens procession där den döde Jesus förs till graven. Men som den slipade politiker Samaras är tog han naturligtvis tillfället i akt att skaka hand med lokalbefolkningen - och besökande svenskar. Samaras visade sig vara en mycket sympatisk person och jag önskade honom framgång i kampen att få Grekland ur den ekonomiska krisen. Som vi förresten inte märkte någonting av.
Som grädde på moset hade jag också förmånen att stöta på Georgia Kritikou som är gift med Samaras. Vi bodde på samma hotell och hälsade glatt på varandra och utbytte några artighetsfraser.
Veckan i Grekland var som ni förstår mycket omtumlande. Och det råder ingen tvekan om att jag kommer att återvända. Kanske redan väldigt snart. Det stundar ju val i Grekland och Antonis Samaras tilldöms goda chanser att vinna. Och då finns det nog stora möjligheter för Pylos borgmästare, som är kompis med Samaras, att få en plats i regeringen.
Eftersom jag nu känner båda utgår jag nästan ifrån att det dimper ned en inbjudan till installationen av den blivande presidenten...