På gården finns även tre katter.
Gröna vågen
Det var nämligen då de köpte sin gård i Gagersrum utanför Västervik.
Förhoppningen och målsättningen var att öka livskvaliteten. Och så har det också blivit – men inte utan slit.
– Det är ju betydligt enklare att bo i en lägenhet inne i stan, det inser vi nu, konstaterar de och skrattar lite grand.
Åren före flytten till Tjust bodde de först i Linköping och sedan i Norrköping där de studerade och arbetade.
– Men hela tiden letade vi efter en gård, säger Sofie.
– Vi kände oss så begränsade i lägenhet. Vi ville komma bortom stan.
För egen del är Sofie uppvuxen på landsbygden, i Vimmerby kommun, och med tiden blev längtan tillbaka till "landet" allt starkare.
– Jag längtade efter att ha naturen runt knuten igen, att när som helst kunna promenera ut i skogen och att slippa alla intryck man översköljs av i stan, säger hon.
Erik är å sin sida uppvuxen i Täby utanför Stockholm utan någon egentlig koppling till glesbygd och jordbruk. Men med ett stort intresse för mat och bra råvaror, utbildad kock som han är.
Paret träffades för tio år sedan när Sofie svarade på en bostadsannons på Blocket. Erik hade redan hyrt ut lägenheten i fråga men blev nyfiken på Sofie. De stämde möte och tog en flera timmar lång promenad där de avhandlade allt mellan himmel och jord.
– Vi lärde känna varandra och det blev tydligt att vi hade liknande prioriteringar, säger Erik.
– Sofie var så säker på hur hon ville leva och bo och det inspirerade mig.
Frostnupet. Då värmer ullen gott. Ett tv-tips från Sofie och Erik Askenberger för dem som drömmer om en gård på landet: "Hjälp vi har köpt en bondgård". Tidningen "Åter" är ett annat tips.
Paret Askenberger skulle nog kunna beskrivas som representanter för dagens gröna vågare. Men själva väljer de en annan beskrivning:
– Jag skulle hellre säga att vi är månskensbönder, eftersom vi jobbar med annat på heltid och gården blir vår fritid, säger Sofie Askenberger.
Själv är hon lärare och Erik har de senaste åren drivit Nya Almviks café och numera nystartade Almviks Mathantverk.
Målet när gården blev deras var att bli självförsörjande – en tanke som de dock i stort sätt har slagit ur hågen.
– Det kräver otroligt mycket att bli helt självförsörjande och det känns inte realistiskt för oss just nu. Bara detta hur man ska lagra allt under vinterhalvåret är en nöt att knäcka. Och det krävs stora ytor för att odla vall. Det går åt jättemycket mat till djuren. Det var en överraskande insikt för mig, säger Erik.
Men odlar gör de i massor, både på längden och bredden.
Djuren på gården utgörs av får och höns.
– Tyvärr tog räven hönsen härom veckan, berättar Erik.
Så det blir till att skaffa nya i vår.
Familjen Askenberger utanför sitt hus i Gagersrum. Erik, Sofie och Knut. Hugo (som är i skolan) saknas på bilden.
Så här i backspegeln – hur blev er livsstilsförändring? Blev det ungefär som ni tänkt er, och drömt om, en ökad livskvalitet?
– Ja, på flera plan i alla fall. Men det är klart, det är ju inte kul när pumpen går sönder och man står där utan vatten, säger Sofie.
På många sätt har ändå livet blivit enklare, enas de om.
– Vi har vårt liv här. Och vi har skogen direkt utanför dörren. Vi kan ge barnen en uppväxt nära djur och natur.
– Och vi behöver inte betala gymkort, säger Erik skämtsamt.
Under coronapandemin kände de extra tacksamhet över sina val.
– Många kände sig nog instängda i sina lägenheter när det var som värst, inte minst i storstäderna.
Har ni något råd att ge dem som funderar på att göra en liknande resa?
– Bara kör! Man lär sig efter hand. Vi har lärt oss genom att läsa på och genom att testa oss fram.
Familjen Askenberger utanför sitt hus i Gagersrum. Erik, Sofie och Knut. Hugo (som är i skolan) saknas på bilden.