Familjen som älskar Visfestivalen

De träffades under 1981 års Visfestival. Per och Monika Hydbom. Sedan dess har de kommit hit varje sommar som funktionärer. Tre barn har dem. Var de håller hus vecka 28 varje sommar? Västervik så klart. Hydboms är en riktig Visfestivalsfamilj.

Calle, Oscar, Monika, Nina och Per Hydbom. Malmöfamiljen som inte gärna missar en Visfestival.

Calle, Oscar, Monika, Nina och Per Hydbom. Malmöfamiljen som inte gärna missar en Visfestival.

Foto: Hertz Karin

Västervik2009-07-11 00:07
Okej. dottern Nina och ena sonen Oscar har varit i från Visfestivalen i tre år. Men innan dess har de varit här varje sommar. Och nu är hela familjen från Malmö samlad. För att åter igen uppleva festivalen tillsammans.Per var funktionär redan 1981. Det året kom Monika hit som publik med några väninnor. En av hennes väninnor kände igen en tekniker och började prata. Det slutade med att de hamnade på en efterfest.- Väl där hamnade jag vid samma bord som Per och vi började prata. På den vägen är det, berättar Monika.-Vi vill inte gå ut med för mycket detaljer, säger Per, och skrattar.Varje sommar sedan dess har de arbetat som funktionärer. Man förenar nytta med nöje. Att barnen började trilla in, var inget hinder. - Jag har suttit och ammat under scenen ett antal gånger, säger Monika.- Tydligen så började jag skrika om det var någon mindre bra artist som uppträdde, säger Calle.Västervik har blivit lite av deras andra hem. De flesta nere vid Båtsmansstugorna känner igen dem och hälsar glatt. Att se till att man har semester under den här veckan är ett måste. Givetvis är vismusiken något som ligger samtliga i familjen, varmt om hjärtat. - Självklart, och det har nog lite med uppväxten att göra, konstaterar Nina.Monika Hydbom, som för övrigt är aktiv i Visföreningen, sparar inte på orden när hon hyllar Visfestivalen.- Det är en stor ära att få vara med om det här varje sommar. Det är ju ett historiskt kulturarv som vi bevarar.De har stött på och sett många stora namn genom åren. Dessutom är det många som nu är välkända, som har inlett här, tämligen okända.- Galenskaparna och Amanda Jenssen är två exempel, berättar Per.Minnena är många. Samt svåra att rangordna. Men det finns vissa som har etsat sig fast lite extra. Ett är när en ung Åsa Jinder uppträder. Och en viss Fred Åkerström gråter framför scenen.- Fred tyckte att Åsa var så fantastiskt bra. Detta var när Fred var på toppen av sin karriär, berättar Monika.Per levererar ett annat roligt minne:- Det var 1994. Då Hansi Schwarz helt plötsligt utropade att tre oannonserade killar skulle spela lite. De hette Thomas, Anders och Niklas. Det visade sig att det var GES. Just då var de ju oerhört populära med tanke på VM-låten och så vidare. Det var kul.I år stannar de fram till söndagen. Några planer på att sluta komma hit under Visfestivalsdagarna finns inte på kartan. Visst, någon gånger kommer den dagen. Men då räknar Monika och Per med fortsatt representation från familjens sida.- Återväxten är ju tryggad i alla fall, säger de, och ler.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!