Paret Alexandra och Kristoffer Folin tipsar andra som är nya i en stad om att fråga sig "vad kan jag bidra och hjälpa till med", snarare än vad man kan få. Att engagera sig har öppnat många dörrar för familjen. "You get what you give", det är oerhört kraftfullt när man kommer till en ny stad", säger Kristoffer.
Varför leva i storstadens stress och fly till lugnet på semestern, och inte tvärtom?. Den frågan ställde sig Alexandra och Kristoffer Folin, som då bodde i Stockholmsförorten Tullinge med sina tre barn. Båda är uppvuxna i Botkyrka, och hade hela sina sociala nätverk i området.
– Vi trivdes, men kände att vi ville sänka farten. I storstäder det lätt bli för stort fokus på pengar, arbete och prestige, säger Alexandra.
Men skulle de verkligen bryta upp från allt välbekant? Hur skulle det gå för barnen att behöva säga hejdå till alla sina kompisar? Samtidigt fanns längtan efter att visa dem ett annat liv, närmare naturen. En möjlighet för sönerna att få ägna sig åt sitt stora intresse: fiske.
Paret började fundera på var de kunde tänka sig att bo. De ville komma närmare sommarstugan i Älghult (mellan Oskarshamn och Växjö) men samtidigt inte bo för långt från Stockholm. Någonstans längs E22:an. Nyköping kändes för nära, Norrköping för stort och Söderköping för litet. Oskarshamn var för långt bort. Kanske Västervik då?
– När jag växte upp hade vi sommarställe på Horsö utanför Loftahammar, och jag har en otroligt nostalgisk, romantisk bild av skärgården. Ibland åkte vi in till Västervik och åt glass, och jag minns att stan kändes så trevlig, berättar Kristoffer.
Kristoffer och Alexandra Folin känner att de hamnat i en stad som "mår bra". Det märks att folk som bor här älskar sin stad och vill ta hand om den. "Det är så fint och välstädat överallt, och jag tycker kommunen gör ett otroligt bra jobb med plogning och sandning. Det är en fungerande stad", säger Alexandra.
De bestämde sig för att undersöka Västervik närmare – och åkte hit på en weekend i november.
– Det var slaskigt och mörkt, men vi älskade det ändå. Totalt var vi här fem gånger innan vi flyttade ner, både höst och vår. Varje gång vi var nere var det något event, som Matkultur, eller Krogkultur. Vi kände: "Vad menar de med att det är en sommarstad? Det händer ju saker hela tiden", säger Alexandra och skrattar.
Trots en svajig bostadsmarknad bestämde sig paret för att sälja radhuset i Tullinge – och köpte en villa i Piperskärr. För fyra månader sedan, i november, gick flyttlasset. Tack vare att båda jobbar i Kristoffers företag inom ljudproduktion kunde de ta med sig jobbet till sin nya stad.
Hade ni några farhågor inför flytten?
– Jag var orolig över hur vi skulle välkomnas med företaget, att folk inte skulle gilla när man tar för sig och visar framfötterna. Men det har varit ett så fantastiskt mottagande. Folk pratar med oss och ger oss tips, vi har fått ett jätte-jättebra mottagande, säger Alexandra.
Kristoffer Folin driver företaget Ljudmagi, som gått så bra att han kunnat anställa frun Alexandra Folin. Ljudmagi producerar bland annat poddar och lägger ljud för tv, film och spel.
– Jag tänkte mycket på hur det skulle bli för barnen. Skulle det vara ett problem för dem att vi är från Stockholm? Men det har gått bra, de har redan fått kompisar, säger Kristoffer.
Under de första månaderna har familjen satsat mycket tid på att lära känna sin nya stad. Alexandra har gått med i en biodlarförening, Kristoffer har valts in i Företagarnas styrelse och är fotbollstränare i sonens lag. De har hittat nya vänner, gått på bio, besökt kaféer och olika utflyktsmål.
Hittills har Västervik överträffat deras förväntningar. Alexandra säger att hon egentligen inte saknar någonting alls.
– Jag skulle säga till alla som funderar på att flytta att det här är en optimal stad att bo i. Här finns precis allt jag behöver, säger Alexandra.
Familjen Folins resa ser ut att ge ringar på vattnet i form av fler potentiella inflyttare. Alexandras föräldrar håller på att sälja sitt hus för att flytta till Västervik, och även brodern överväger att göra samma sak.
Alexandra och Kristoffer Folin flyttade till Västervik - trots att de inte kände en människa här sen tidigare.
Både Alexandra och Kristoffer brinner för hållbarhet och personlig utveckling, och såg flytten till ett mindre sammanhang som nödvändig för att de skulle kunna leva mer i linje med sina värderingar. Här kan man cykla nästan överallt, och de upplever att det finns tid för längre, djupare samtal.
– Västervik matchar våra personligheter, konstaterar Alexandra.
Har ni några råd till andra som är på väg att flytta hit, eller funderar på att göra det?
– Vi la otroligt mycket tid på att tänka på hur otroligt svårt och meckigt det skulle vara att flytta, men när vi väl flyttade kändes det helt naturligt. Själva flyttandet är inte en så stor grej. Och det är aldrig kört om man skulle vilja flytta tillbaka sen. Risken är i stället att man går och tänker på det och ångrar att man inte testade, säger Kristoffer.
– Vi är så stolta över att vi vågade. Oavsett hur det går sen så kommer vi aldrig ångra att vi gjorde något för vår livskvalitet, säger Alexandra.