Familjen Hermansson hemma från Sri Lanka
?Flodvågen forsade in över våra fötter på balkongen på andra våningen.?
Foto: ANDERS STEINER De första tio dagarna var vår semester paradisisk och allt var underbart. I ett enda slag förändrades sedan allt när jättevågen slog till mot vårt hotell i Sri Lanka, säger Åsa Hermansson som nu kan pusta ut hemma i Västervik. I bakgrunden ses maken Olle Hermansson.
Foto:
? Då hände något märkligt. Vattnet bara försvann tillbaka ?ut till havs?. Havsbotten torrlades 500 meter ut och fiskar låg sprattlande kvar i pölar. Långt därute såg vi hur havet bubblade och kokade trots att det var helt vindstilla, det var som en markant vägg av vatten.
? Vi gick ut en bit på den torrlagda havsbotten och fotograferade när folk plötsligt skrek ut varningar. Vi hade turligt nog hunnit tillbaka till hotellet när Indiska Oceanen slog till för tredje gången ? nu med full kraft!
Vid halvtiotiden på onsdagsförmiddagen kom familjen Hermansson hem till Västervik från Sri Lanka, efter en semester som de tio första dagarna var helt underbar. De åkte hemifrån den 16 december.
? På annandagens morgon förändrades allt på bara några få minuter, säger Åsa Hermansson och sjunker ned i en fåtölj i sitt hem.
Till julhelgen hade lokalbefolkningen i Beruwela pyntat enormt, med julbelysning och ljusslingor i alla färger överallt. Från högtalare hördes julsånger på alla språk.
Efter de totalt sex, sju fruktansvärda vattenvågorna blev allt tyst och mörkt. Alla lampor slocknade, liksom airconditionanläggningarna.
? De första dagarna var helt sagolika. Det var 28 grader i både vattnet och luften och vi fick se ett fantastiskt djurliv, med krokodiler, varaner samt havssköldpaddor som gick i land och lade ägg en natt mitt på vår paradisliknande strand.
? Lokalbefolkningen var helt underbar. De vänliga människorna gör allt för att man ska trivas, berättar Olle Hermansson.
Morgonen när havsbotten utanför Sumatra rämnade, och då flera enorma tsunamis några timmar senare nådde Sri Lanka, hade Åsa, Olle och 16-årige sonen Albin just varit och ätit frukost i hotellets matsal. De skulle nu bara hämta badkläderna och gå till stranden.
? Klockan var väl ungefär 09.30 och jag stod i duschen när pappa plötsligt skrek åt mig att komma ut direkt, berättar Albin.
Havet hade då stigit mer än tre meter på bara någon minut, trots att vädret var det bästa tänkbara med sol och helt vindstilla. Vatten började dränka hela trädgården kring hotellet.
Familjen Hermansson erinrade sig att man just denna dag firade Fullmånens Dag och trodde vattenfenomenet hade något med månen och ett extremt tidvatten att göra.
? Överallt stod folk, även lokalbefolkningen, och undrade vad det var för oförklarligt som skedde. Efter en stund sjönk vattnet tillbaka lika stillsamt. När det försvann 500 meter ut från stranden gick pappa och jag ut en bit på den torrlagda botten.
? Ortsbefolkningen sprang ut och plockade gratis mat. Det låg nämligen fina fiskar här och där i kvarvarande pölar.
Albin och pappa Olle gick tillbaka ?upp på land? efter en stund, när både mamma Åsa och andra människor började skrika ut varningar. De han precis återkomma till hotellrummet på andra våningen när den andra vågen kom, även den ganska lugn.
? När pappa och några andra stod på balkongen och diskuterade fenomenet fick jag så plötsligt se våg nummer tre långt ut på havet. Det var värsta monstervågen! Jag bara skrek åt pappa och de andra, säger Albin.
Med våldsam kraft slog vågen in mot land och forsade upp mot familjen Hermanssons hotell. Nu var var vattenytan mer än sju meter över det normala och vattnet forsade in även över balkongen på andra våningen och in på golvet i Västerviksbornas hotellrum.
? Det bara small till när vattenmassorna träffade vårt hus. Fönstren krossades och de nedre våningarna genomspolades totalt. Människor nere på gården spolades bort. Många försökte skrikande klamra sig fast utmed hotellets väggar.
Folk nedanför hotellet for som vantar i den rasande malströmmen. Även äldre människor virvlade runt tillsammans med dörrar, möbler, palmer och en massa annan bråte.
? Samtidigt hörde vi hur hotellpersonalen rusade runt och bankade på alla rumsdörrar, skrikande ?run, run?.
Familjen Hermansson tog sig snabbt bakåt i hotellet, via en utvändig balkong upp till den ännu högre liggande receptionen. På vägen dit fick Albin se en kvinna med en treårig flicka i famnen. Mamman kämpade desperat för sitt och sitt barns liv i det forsande vattnet.
Då vände Albin, sprang tillbaka till rummet och hämtade ett badlakan som han och några hotellanställda kunde använda för att dra upp kvinnan sedan barnet först lyfts upp.
Efter någon halvtimme uppe på hotellets tredje våning eskorterades familjen Hermansson upp till ett tempel på en höjd ovanför Beruwela.
? Buddistmunkarna där tog hand om oss på ett underbart sätt i sex, sju timmar. De kokade ris åt oss och gav oss kokosmjölk att dricka, berättar Åsa Hermansson.
På kvällen hjälpte en finsk kvinna vid namn Riita från Fritidsresor de tre Västerviksborna till ett rum på Hotell Eden, vilket dessvärre också låg precis vid stranden.
? Vi sov inte många minuter. Mamma satt uppe hela natten och lyssnade efter minsta skiftning i vågornas ljud. Det var otäckt tyst överallt i staden.
Morgonen efter fick familjen Hermansson ta sig in på sitt eget hotell för att rafsa ihop alla kvarvarande tillhörigheter.
? Väskor, ryggsäckar och annat låg på golvet och var genomblött men allt fanns kvar. Vi slet ned allt i plastpåsar och väskor. Vi ville bort därifrån så fort det bara gick. Det var så obehagligt med glassplitter, blod och en massa annat överallt.
? Olle hade hunnit få med sig nyckeln till vårt kassaskåpsfack och kunde springa och hämta plånbok med pengar och alla våra resedokument. Vi förlorade inget, berättar Åsa.
Från Hotell Eden sprang de också iväg en gång, sedan hotellägaren där trott sig ha uppfattat information om ännu ett kraftigt skalv.
? På nytt sprang vi flera kilometer upp till ett annat tempel i bergen. Först efter många timmar gick vi ned igen och fick höra att inget skalv kommit.
Även bussresan in till flygplatsen i huvudstaden Colombo kom att bli dramatisk.
? Det var finska Riita från Fritidsresor som ordnat bussen. Vi passerade många bål där man förmodligen brände lik. Riita varnade oss för att lokalbefolkningen var väldigt uppretad och i chocktillstånd på grund av att alla hjälpinsatser riktats mot enbart turister och inte till de på platsen boende.
? En buss före oss hade utsatts för stenkastning och Riita uppmanade oss nu att ta skydd på bussgolvet om vi skulle attackeras.
Nu skedde inget alls och efter en natts inkvartering i en stor konferenssal på ett hotell i Colombo, tillsammans med 200 andra turister där alla sov på av stolar tillverkade sängar, lämnade Åsa, Olle och Albin flygplatsen i Colombo klockan 18.45 på tisdagen lokal tid med en extrainsatt Airbus.300 från Fritidsresor.
? I Colombo hörde vi folk berätta att det stått i tidningen Daily News redan den 21 december om att experterna förutspådde ett stort jordskalv inom kort, säger Albin Hermansson som berättar att många på planet hem hade blessyrer och sår överallt.
? De togs väl om hand om en sjuksköterska som fanns med på planet.
Innan familjen Hermansson lämna Sri Lanka tog lokalbefolkningen dem i hand och frågade med tårfyllda ögon ?ni kommer väl tillbaka till oss?
? Det lovade vi.
Så jobbar vi med nyheter