Fåglarna ser Benny och kvinnorna

Det är håret, kläderna och variationerna som gör kvinnorna till ett så spännande forskningsområde. I Benny Ekmans tavlor återkommer de hela tiden med sina stora ögon och slanka figurer.
- Jag har alltid älskat kvinnor. Ända sedan jag var liten har jag tittat på kvinnor och flickor hur de klär sig. Mannen är bara en grå gestalt för mig. Kvinnor har så mycket olika kläder och frisyrer. Det är hårband och örhängen och urringningar. Män är bara en grå kostym med slips.

Han sätter alltid kvinnan främst, säger han. Om män förekommer - och det händer oftast i hans hustavlor - så har de hatt. Och grå kostym. Och de håller sig i bakgrunden.
Kvinnorna, däremot, står i förgrunden med eftertänksamma uttryck och stora hår. Och intill står fåglarna.
- De finns överallt omkring oss hela tiden.
Fåglarna fascinerar och han kan titta länge på hur en skata nyfiket vänder på ett blad eller hittar en bra utkikspunkt från stuprännan.
- De är alerta - man kan aldrig fånga en fågel. Det fascinerar mig.
Det har hänt att han fått frågan om det är han som är den där fågeln.
- Jag har inte tänkt på det, men det är mycket i deras natur som jag gillar.
Kvinnan och fågeln ser varandra i ögonen, kanske i tyst kommunikation, kanske i samförstånd.
- Jag tänker inte på det när jag målar. Det är väl kanske något sorts längtan.

Efter vad?
- Att inte vara ensam - jag vet inte riktigt.

I grunden är han byggnadsingenjör (så intresset för att måla hus är inte särskilt långsökt) och det var det yrket som förde honom och sambon Ann till Västervik. De bodde då i Huddinge och Märsta och tänkte att de skulle flytta ihop någonstans söderut utmed kusten. Benny fick jobb på Atrio i Västervik 1991, så att det blev Västervik var inte så mycket uträkning som slump.
- Sen blev det dåligt med arbete på Atrio så jag blev uppsagd.

Han är självlärd, men har tecknat och målat så länge han kan minnas och efter uppsägningen fick han tid att ägna sig åt konsten.
- Jag har aldrig haft någon tanke att hålla på med konsten - den har bara smugit sig på mig.
1996 gick han med i Tjustbygdens konstgrupp och 1999 hade han sin första separatutställning i Blickpunkten (nuvarande Vissamlingarna). På den vägen är det.

Inspirationen kan komma plötsligt. Det kan vara en flicka med flätor som går förbi, ett visst ljus eller så kommer idéerna när han sätter pennan till pappret.
- När jag går på stan ser jag ofta mina tavlor. Jag måste skärpa mig för att se verkligheten.
Så där kan det blir när han är riktigt inne i arbetet. Men ibland måste han pausa. Det kan vara en viss tavla som får vila medan han arbetar med en annan idé eller att han helt lämnar måleriet och bara tecknar.

Arbetet kan var intensivt. Ibland tar det en dag att bli klar med en tavla, ibland går det flera veckor.
- Ibland känner man att man måste ha ro eller släppa en färg. Eller så kan jag komma på en idé mitt under en tavla. Då är det bara att släppa det jag håller på med. Ibland målar jag en tavla tills den är klar. Men det kanske har med min rastlöshet att göra . . .
Rastlösheten finns där hela tiden, men måleriet håller honom lugn.
- Ibland kan jag inte måla, men jag tecknar varje dag. Det kan vara glädje och sorg eller olika idéer till tavlor.
Det kan till och med hända att namnet på tavlan kommer först.
- Jag vill att det ska vara ett bra namn, men det är inte alltid jag lyckas med det. Men jag älskar att leka med ord, säger han och exemplifierar med tavlan Get bad. Den föreställer en kvinna i ett badkar med en get och titeln kan läsas både på svenska och engelska.

Engelskan är Bennys första språk. När han var två år gammal flyttade familjen till Australien. Hans farfar jobbade på båtar och blev under första världskriget fast i Australien. Familjen hemma på Åland visste inte om han levde eller var död, men efter sju år kom han hem igen och beskrev Australien som paradiset på jorden. Bennys pappa drömde om att få komma till detta paradis och till slut tog han med sig hela familjen till andra sidan jordklotet.
- De jobbade där, men det var inte alls det där paradiset.
1969 efter elva år i Australien åkte familjen till Sverige, enligt planerna för ett år, men det blev inte riktigt så.
- Vi hade det nog bättre i Sverige då. Min far berättade att han fick jobba mycket hårdare i Australien, men vi hade ungefär samma standard.
- Vi var ganska eniga om att stanna kvar.

Sedan dess har han inte varit i Australien, men han skulle kunna tänka sig att åka dit och "hälsa på landet".
- Jag vill åka dit och kolla in grejorna som jag har sett. Det har gått så lång tid och man har lite minnen kvar.
Den engelska brytningen har han också kvar.
- Jag tror inte att det där går ur. Och det finns vissa grejor, som till exempel när jag räknar och när jag ska slå i uppslagsverk, då tänker jag på engelska.
Fast annars tänker han mest på svenska nuförtiden.

Fåglarna ser Benny och kvinnorna

Från Åland till Australien och därifrån till Sverige. Så har Benny Ekman rört sig genom livet. I Västervik smög sig konsten slutligen på honom - nu målar han på heltid och han har helt klart ett favoritmotiv.