– Det här jobbet är lika viktigt som att lägga resurser på skjutningar och sprängningar, säger kommunpolisen Ulrika Fagerlind.
Förra veckan besökte hon Kvinno- och tjejjouren Vändela för att berätta om polisens arbete mot våld i nära relationer.
– Anmäl, anmäl, anmäl, är mitt mantra. Du som anhörig eller vän kan lämnat ett anonymt tips på polisens hemsida eller göra en orosanmälan till socialtjänsten på kommunens hemsida om du misstänker att något inte står rätt till. Det är bättre att du tipsar än att du inte gör något alls, uppmanar Ulrika.
Polisen samverkar bland annat med socialtjänsten. Så fort barn är inblandade kontaktar polisen dem. Det kan bland annat handla om att en kvinna med sina barn akut behöver fly från hemmet. Socialtjänsten i sin tur kontaktar polisen om något allvarligt upptäcks i deras utredningar.
Steg ett: samla bevis.
– Det är tyvärr enklare på fysiska synliga skador som sår och blåmärken. När det gäller psykisk misshandel kan det vara otroligt svårt att få fram bevisning, då får vi jobba med förhör och om det finns några vittnen.
– Vi behöver konkreta bevis för att utredningar inte ska läggas ner. Vid misstanke om grova brott har till exempel läkare och sjukvård anmälningsplikt. Många upprepade småskador som personer söker vård för borde även väcka varningssignaler, men tyvärr är det mycket som missas, berättar Ulrika.
Det märks på besökarna att de är otroligt engagerade. De ställer många frågor som Ulrika besvarar efter bästa förmåga. En rör hur polisen mer konkret arbetar med detta.
Ett sätt är just såna här möten.
– Det förebyggande arbetet behöver börja innan pojkar blir män, i de yngre åldrarna. Att bearbeta den machokultur som ofta finns. Vi är ofta ute på skolor och pratar. Dessutom så ordnar vi regelbundet föräldraträffar på skolorna, men tyvärr är det väldigt få föräldrar som kommer på dessa, säger Ulrika.
I Västerviks kommun kan kvinnor och tjejer som kanske inte vågar gå direkt till polisen, istället vända sig till föreningen Vändela.
– Vi jobbar med stärkande och motståndsskapande arbete. Att lyfta de som ber om hjälp, få dom att hitta lite tro igen och bli bekräftade. Vi hjälper de som söker sig till oss att sätta ord på vad de utsatts för, berättar Emelie Sallermo från Vändela och fortsätter:
– Anhöriga i deras närhet kan tröttna och inte orka hjälpa mer, då måste vi stå kvar vid deras sida.
– Det kan finnas mycket skuld och skam hos de drabbade som gör att det kan vara svårt att be om hjälp. Men våld är inte en privatsak, det måste pratas om, uppmanar polisen Ulrika Fagerlind.