Hennes första önskan: En långsiktig och hållbar plan kring hur skolstrukturen i Västervik ska se ut framöver, och inte bara de närmaste månaderna.
– Med en god framförhållning kan man undvika onödig oro för personalen men också för föräldrar och barn, säger hon och fortsätter:
– Oron kring besparingar och de utredningar som tjänstemännen redovisat på uppdrag av politiken har lett till, förutom oro, olika spekulationer kring vilka enheter som ska läggas ner. Vi känner att det har lett till en diskussion mellan landsbygd kontra stad. Det ser mörkt ut ekonomiskt för att kunna driva de mindre enheterna.
Hennes andra önskan: Att skolan får de resurser som krävs för att kunna leverera en god undervisning.
– Det går inte att effektivisera mer i skolan nu. Personalen vänder ut och in på sig för att i många fall fixa dagen. Det går helt enkelt inte att bedriva skola utan utbildade pedagoger och det kostar. Budgeten stämmer inte överens med verkligheten.
Hennes tredje önskan: Att lärarnas arbetsbelastning kommer ner på en anständig nivå.
– Det är mycket nu, och i skolan är det ännu mer. Skolan som en viktig del av välfärden får klä skott för mycket som händer i samhället. Västervik är inget undantag. Behovet av extra stödinsatser har ökat betydligt de senaste åren. Skolan behöver fler legitimerade medarbetare, inte färre, för att klara av att ge varje elev den undervisning som de enligt skollagen har rätt till. Kommunen/politiken måste ha arbetsgivarperspektivet i fokus.